Jan Halvarsson (sittande) laddar upp inför inspelningen. Hustrun Kristina har redan ställt sig på rutan där medföljande ska stå.
Jan och Kristina Halvarsson, Skellefteå, skickade en anmälan till Antikrundan om sitt föremål, och i slutet av juli fick de veta att de var utvalda.
– Fränt, tycker Kristina om att vara med i teve och ser inte ett dugg nervös ut. Inte konstigt kanske då hon mest ska stå i bakgrunden.
En studioman visar att hon ska stå en rosa ruta, så att man kan rikta en kamera mot henne när värdet avslöjas.
– Fast vi är egentligen mest ute efter att få veta mer om polyfonen, som är gamla tiders jukebox, tillägger Kristina.
Maskinen har hämtats i deras hem och står nu vid den stora plats där inslag spelas in. Det finns även en mindre plats utomhus, och det tredje kamerateamet gör "flygande" nedslag ute i folkvimlet.
Experten Erik Ingare kommer nykammad från sminket och snart rullar kamerorna igång.
Strax intill inspelningsplatsen finns planeringsbordet. Där sitter producenten Pernilla Månsson Colt med tidsschemat. En kö med föremål som ska hamna i teve står uppställda. Kamerateamen kommer successivt och hämtar upp föremålen, kontaktar experten och ägaren så allt kan sammanstråla för en inspelning.
Eftersom ägare som ska vara i teve måste vänta finns det särskilda bord åt dem.
Producenten Pernilla Månsson Colt ser över körschemat för de tre teveteamen.
Apropå att vänta, så hör det till en sådan här dag. Kön utanför Sara kulturhus uppstod vid 07-tiden när Lotta och Krister Gustafsson från Bjurholm anlände.
– Vi trodde nästan att vi hade kommit fel, säger Lotta. Det var skönt när det strax efteråt kom fler och ställde sig bakom.
De har med sig keramik och en stor dalahäst som de vill ha värderade.
Trea i kön är Monica Hedlund som jobbar i en av Skellefteås butiker och börjar sitt skift klockan 11.00. Så nu hoppas hon att värderingarna strax kan börja.
Ett tag före tio dyker experterna upp. Bo Knutsson går en vända i kön och pratar med folk.
Experten Bo Knutsson gick en runda i kön och Yvonne Holm, Skellefteå, visade ett foto som hon hade med sig.
– Här finns stolar och keramik, avslöjar han för Eva Seeman som kommer iklädd en stor och varm jacka.
Det är lite småregn och kallt, nämligen.
Alla väntar nu på öppningsproceduren. Programledare Anne Lundberg anländer och kön vaknar till liv. Talkörer dras igång, och Anne joggar runt lite och peppar upp sig. Vid 10.07 hälsar hon alla välkomna och de första besökarna släpps fram.
Vid en första station berättar de vad de har med sig. Man får träffa rätt expert för varje sak, och eftersom man får ha tio saker så kan det bli besök vid många olika bord. Vid varje sådan expertplats uppstår sedan små köer.
Monica Hedlund blev den första som klev fram till bordet för konst. Hon visar en tavla som en kollega äger och Andreas Rydén berättar att den inte är gjord av någon känd konstnär.
– Men den är trevlig och kan vara värd mellan 1 000 och 2 000 kronor.
Först fram till konstexperten Andreas Rydéns bord var Monica Hedlund.
Vid bordet för silver och smycken visar Birgitta Brinell två kannor och värderaren Jan Ribbhagen ser lika förtjust ut som han brukar vara när kamerorna är igång.
Birigitta får veta att en kanna är i äkta silver och värd cirka 5 500 medan den andra är i nysilver och har ett ringa värde.
Jan Ribbhagen värderade Birgitta Brinells silverkanna till 5 500 kronor, vilket gjorde henne glad.
I ett tält utomhus finns värderingen för glas, keramik, vapen, speglar med mera.
Där står experten Joakim Bengtsson som har hittat mycket fint han vill värdera i sändning lite senare. "Jag vill ha pälsen" säger han till Bo Knutsson och alla andra värderare som råkar höra.
Vad det var för märkvärdigt med pälsen, ja det får vi kanske veta när Antikrundan sänds.
Bo Littbrand, Umeå, hade med sig en gammal bok, men experten Joakim Bengtsson blev för tillfället engagerad i en annan fråga. I bakgrunden Magnus Bexhed.