Arkivbild från strandparty i Lövånger.
Med den här serien vill jag berätta om hur utvecklingen av sjukfrånvaron för psykisk ohälsa ser ut, vad den kostar oss och vad den kan bero på. Men även hur den kan förebyggas och vad som får oss att må bra.
Jag har själv haft anledning att fundera på saken under lång tid. När får jag balans? Vad krävs? Jag gör en snabb enkät bland kollegor och bekanta som inspiration till krönikan. Vad får dig att känna dig tillfreds, glad och trygg? Beskriv en situation.
”Vara i naturen, när tankar, känslor och medvetande är klara, när jag rider, när jag får tillräckligt med sömn, när solen skiner och det är varmt, när man lagat god mat, när man lyckas göra nåt kul med barnen, när jag gjort ett bra jobb på jobbet eller hemma. Varje gång jag går ut så suckar jag som av lättnad och kroppen säger tack för att den får röra på sig.”
Det är några saker som nämns. Det är inga höga anspråk. Jag skulle själv skriva under på flera punkter. Kanske är det när vi får en förutsättningslös fråga som denna som vår natur skiner igenom.
Ja, det är nu jag säkert kommer att bli lite provocerande för en del. Jag tänker komma in på evolutionen.
När vi pratar om utmattningssyndrom eller andra reaktioner på stress, som varit på tapeten i den allmänna debatten under 2000-talet, så nämns ofta följande exempel.
Orsaken till att vi får problem med stress är att samma system aktiveras i oss som när vi försöker undfly ett lejon på savannen. Kortisol pumpar runt i kroppen och sätter systemens ordning ur spel. Med långvarig stress kan vi till slut bli sjuka.
Men man talar sällan om andra saker som präglade oss som människor, då för 10 000 – 20 000 år sedan, innan vi började bygga större samhällen och städer och systematiskt odla vår föda.
Evolutionärt är den tiden ganska kort för att vi i grunden skulle ha förändrats biologiskt så pass att miljontals år av anpassning till miljön skulle ha förändras radikalt.
Handen på hjärtat så mår vi väl fortfarande ganska bra när vi sitter kring elden och grillar, surrar och drar skämt, eller är tysta, plockar svamp och bär. Aktiviteter som inte kräver avancerad hjärnverksamhet och ger tid för reflektion, där minutpassning inte är regeln.
”Nya” saker vi måste förhålla oss till är exempelvis konkurrens – i ett jägar-samlarsamhälle kunde man inte satsa på utslagning av individer. Man var beroende av att gruppen fungerade. Mycket energi måste alltså läggas på att jobba med att hålla sams och samarbete. Eftersom man samlade för dagen och delade eventuella ägodelar så var det också ett jämlikt samhälle. Olikheter var också evolutionärt en fördel. Om alla individer var risktagande skulle det bli för mycket svinn. Om alla var slöa och rädda skulle ingen mat bli insamlad. Sambandet mellan insamling av mat, hunger och tillfredsställelse var enkelt att begripa.
Visst är vi en anpassningsbar art, men om vi ser på det moderna arbetslivet så utmanar det många av de grundläggande mänskliga egenskaperna. Konkurrens ses som positivt, de som inte orkar med slås ut, gruppen prioriteras inte, det råder hierarkier som man ska sträva uppåt i, målsättningen med arbetsuppgifterna kan vara otydliga och vi ska helst vara högpresterande, högfungerande och kunna bolla många olika arbetsuppgifter som ständigt fylls på.
Frågan är hur vi ska få bukt med detta och det är knappast en lösning som enbart ska läggas på individnivå.