Dagen före midsommar 2017 är Elina Olofsson nybliven student och har lånat sin mormors Toyota. Hon har avslutat arbetet i Skellefteå och är på väg hem till Umeå för att fira med sambon. Bilen är fylld med kläder och saker från lägenheten som Elina lämnat. På passagerarsidan i bilen ligger en bukett blommor som hon köpt till sin mamma.
En liten bit innan Bureå tappar Elina koncentrationen och bilen svänger in i mitträcket.
– Däcket sprängs, berättar Elina.
Hon hade för en kort stund släppt vägbanan med blicken för att fånga upp mammans blombukett som börjat ge sig iväg från passagerarsätet.
– Jag skulle bara tvärfixa med blommorna, säger Elina.
Tur i oturen var att det fanns en parkeringsficka nära olycksplatsen. Bilen går att köra i sakta mak dit. När Elina står på parkeringsfickan kommer först en man som hon uppfattar som arg.
– ”Somnade du” frågade han mig flera gånger.
Elina vågar inte berätta vad som egentligen hänt och mannen åker vidare. I bil nummer två, en stor Pick Up, åker en äldre man och en lite yngre man. Elina uppfattar männen som far och son. Den äldre mannen som hon bedömer vara i 75- års åldern tröstar henne genom att säga: ”Det viktigaste är att du klarade dig”.
– Gubben kändes som en morfar, konstaterar Elina och vill nu komma i kontakt med de två män som hjälpte henne.
Den här midsommarhelgen har Elina och hennes familj, som nu utökats med en liten bebis, kört och letat männen i trakterna kring Lövånger, men misslyckats. Minnesbilderna är vaga men viljan att få träffa männen och tacka dem är stor. Elina har publicerat en efterlysning på Facebook men utan resultat.
Tillbaka till 2017. Den äldre mannen konstaterar att Elinas bil inte går att köra och erbjuder henne skjuts. Männen konstaterar att bilen är välfylld men lyckas flytta över alla saker, till och med kupévärmaren till deras bil. I bilen finns ett verktyg som används till att slipa liar. Det väcker mannens nyfikenhet och han frågar Elina om hon är uppvuxen på landet.
– Min morfar höll på med sånt (lie), förklarade hon och det blev ett speciellt minne också från den här händelsen.
Sedan bär det av till en bondgård norr om Lövånger, som Elina minns det.
– Jag fick åka med och vi stannade för att laga en traktor och sedan skjutsade de mig till Ånäset där min sambo hämtade mig.
Elina tror att männen är bönder och fick en känsla av att det var ett generationsskifte på gång. Men hon är osäker.
– Kanske var det deras och gård och traktor, kanske inte. Kanske var traktorn grön eller blå. Men det finns många traktorer, säger Elina och skrattar.
Elina berättar att hon inte har klara minnesbilder från timmarna efter olyckan. Hon vet att hon gråter och att det är människor som ser till att skräp från det exploderade däcket kommer från vägbanan.
Elina är idag väldigt tacksam över att de två hjältarna stannade och hjälpte henne. Hon har tänkt på dem många gånger. För nio månader sedan blev hon mamma och kände lite extra för att ta kontakt. Elina vet att hon ringde sin sambo under bilturen och blev mer och mer upprörd över att det tog sådan tid för honom att hämta henne. Den äldre mannen sa då ”va int´ för hård mot pojken”.
– Jag vill berätta att ”pojken” är pappa till vår bebis så vi klarade den krisen.
Är du en av hjältarna som hjälpte Elina dagen före midsommar för fem år sedan? Eller kan du leda oss till dem? Mejla redaktion@norran.se