Norran träffar flera sjuksköterskor vid medicin-geriatriken i Skellefteå. De larmar om en ohållbar situation. Om hur överbeläggningar får stora konsekvenser – för både dem och patienterna. Situationen har varit ansträngd länge, men eskalerade under jul och nyårshelgerna.
Sjuksköterskorna vill vara anonyma, för att undvika att fokus hamnar på dem istället för sakfrågan. De älskar sitt jobb och sina kollegor. Men har nått gränsen för vad de mäktar med.
Oavsett hur fort de springer är de för få, berättar sjuksköterskorna. De gråter efter jobbet och varnar för att arbetsmiljön är farlig för både patienter och personal.
På medicin-geriatriken finns rekommendationer om att ett vårdlag, det vill säga en sjuksköterska och två undersköterskor, ska ansvara för max sju patienter. De senaste veckorna ska de ha ansvarat för nästan det dubbla.
Medicin-geriatriken består av fyra avdelningar, som vårdar patienter med olika sjukdomsbilder. När personal på kort varsel får byta avdelning för att täcka upp för varandra, hinns inte alltid inskolning med.
Situationen leder till långa, stressiga arbetspass. Sjuksköterskorna berättar om dagar med nio timmar arbete utan matuppehåll, eller tolv timmar utan att hinna till toaletten.
De berättar också att de inte alltid hinner läsa i patienternas journaler, utan måste förlita sig på muntliga rapporter och överlämningar. De friskaste prioriteras sist och man tvingas skjuta på medicinering.
Stressen och känslan av att aldrig räcka till påverkar de anställdas hälsa, enligt sjuksköterskorna. Nu upplever många symtom på utmattning och koncentrationssvårigheter, fortsätter de. Det bäddar för misstag.
Personal tvingas ibland ta dubbla pass när kollegor blir sjuk. Och när de väl har ledigt oroar de sig för att telefonen ska ringa – om ännu mer jobb.
Under hösten efterlyste arbetsgruppen åtgärder inför jul och nyårshelgerna. Två möten med avdelnings- och verksamhetschefer hölls, där personalen kom med förslag. Att tillfälligt ta in hyrsjuksköterskor var ett av förslagen de gav. Så blev det inte.
Sjuksköterskorna tycker om sin arbetsplats och uppger att de förstår att det jobbas på en lösning. Men om situationen inte förbättras snart – så ser de uppsägningar och sjukskrivningar framför sig.
Norran träffar även Johanna Davidsson och Linnea Berglund, huvudskyddsombud för Vårdförbundet i Region Västerbotten. De ser allvarligt på situationen och uttrycker oro för personalens hälsa.
– Det är inlämnat en 6:6 a-begäran om åtgärder. Svaret har kommit från arbetsgivaren och skyddsombuden kommer att gå igenom svaret på måndag, skriver Johanna Davidsson.
En 6:6 a-begäran görs enligt arbetsmiljölagen för att säkra en god arbetsmiljö.
– Om arbetsgivaren inte kommer med en bra plan så kan vi lämna det vidare till Arbetsmiljöverket, säger Johanna.
Verksamhetschefen Marie Jinder har själv arbetat jour under perioden. Kliniken har i vanliga fall 50 öppna vårdplatser för akut internmedicin och geriatrik. Det handlar om dygnet-runt-verksamhet, oavsett storhelg eller inte.
– Vi måste alltid planera med hänsyn till patientsäkerhet, medicinsk kvalité och arbetsmiljö. Så även inför denna jul och nyårshelg.
Mellan den 13 december till den 6 januari vårdades mellan 58 till 60 patienter på kliniken – som endast var bemannad för 44 öppna vårdplatser. Det innebar att mer personal behövdes.
– Tanken med planeringen var att ge andrum för medarbetarna, och inte att behöva ta ut övertid och beordra dem att jobba extra, säger Marie Jinder.
Den höga beläggningsgraden och plötslig sjukfrånvaro satte käppar i hjulet, förklarar hon.
Hon är tydlig med att överbeläggningarna till stor del är kopplade till att den kommunala omsorgen inte tagit emot utskrivningsklara patienter. Det vill säga personer som är färdigbehandlade på sjukhuset, men i behov av fortsatt omvårdnad.
Det kan handla om att man behöver plats på ett boende eller insatser från hemtjänst. I väntan på det blir personerna kvar på sjukhuset. Problemet har varit genomgående 2024. Sett till hela året har kliniken vårdat mellan 12 till 25 utskrivningsklara per dygn.
– Dessa personer ingår inte i vårt medicinska uppdrag. Vi har varken budget eller bemanning för att ta hand om deras behov. Om det handlat om en tredjedel eller hälften, då skulle vi kanske klarat. Vi har förståelse för att det kan behövas några dagars planering från kommunens sida, men inte i denna omfattning, säger Marie Jinder.
Hon säger att situationen i Skellefteå är unik, jämfört med regionens övriga sjukhus.
– Att ha så många utskrivningsklara patienter på en akutenhet är ett problem. Vi kan inte säga nej till vårt uppdrag att ta hand om patienter som behöver vård för en stroke eller lunginflammation. Vi kan hantera uppemot tio utskrivningsklara per dygn, men inte 30, det är ohållbart.
Hon uppger att problematiken är lyft till både kommun- och regionpolitiken.
– Det här sker på bekostnad av våra medarbetare. Vi har jobbat jättehårt med arbetsmiljön och gör det fortfarande. Men det är svårt när det finns delar som vi inte kan påverka, fortsätter hon.
Marie Jinder beskriver situationen de senaste veckorna som ”unik”. Det utifrån den höga andelen utskrivningsklara patienter. En andel som var extra hög under storhelgerna. Hon anser inte att de hade kunnat planera på ett annat sätt för att undvika scenariot, utifrån bemanningsmöjligheter de haft.
– Det har aldrig tidigare varit ett så högt tryck som i år. Planeringen är baserad på hur beläggning sett ut tidigare år avseende akutinflöde, men redan veckan innan jul såg vi ett enormt inflöde av patienter med infektioner. Det i kombination med så många utskrivningsklara patienter blev enormt belastande för vår personal.
Sjuksköterskor beskriver en så pressad situation att de varit oroliga för patientsäkerheten. De har varit så trötta att det är rädda att begå misstag. De har inte hunnit ge medicin i tid för att de har så mycket att göra.
Hur ser du på det?
– Vi har ett system där man skriver in avvikelser och systemfel. Vi är ganska snabba på att försöka åtgärda dessa saker när de uppmärksammas. Vi har ett stort fokus på patientsäkerhet och arbetsmiljön.
Men sjuksköterskorna larmar ju om att situationen inte är patientsäker?
– Jag kan inte säga att situationen utgör en patientrisk på det sättet. Men det är inte en hållbar situation att vårda mellan 15 till 29 personer som är utskrivningsklara och egentligen behöver omsorg från kommunen, parallellt med vårt uppdrag om att bedriva medicinsk akutsjukvård. Jag vill hitta lösningar framåt, men det är svårt när vi inte äger lösningen, säger Marie Jinder.
Hon tillägger att det finns risker också för den som är utskrivningsklar, att inte få lämna sjukhuset.
– Att ligga kvar på sjukhuset innebär till exempel en ökad risk för att drabbas av en infektion, en ökad risk för fall och därmed för frakturer.
Många sjuksköterskor uppger att de ser sig om efter andra jobb. Vad tänker du om det?
– Det är jätteoroande. Vi gör allt vi kan för att försöka se till att våra anställda trivs och mår bra, säger Marie Jinder.
Iosif Karambotis (S) ordförande i socialnämnden delar bilden av att de utskrivningsklara patienterna är en utmaning för kommunen. Men han hävdar samtidigt att de i ”de flesta fall” tar hem dem från sjukhuset inom överenskommen tid (tre dygn). Han vill helst inte föra dialogen i media, svarar han i ett mejl.
Personalen går på knäna. Har du förståelse för att de vill ha svar?
– Jag förstår att de har en tuff situation, och det har även kommunens personal, som varje dag kämpar för att kunna ta hem individerna så fort som möjligt. Parallellt har vi tagit flera politiska beslut som ska snabba på processen.
Han tillägger:
– Vi och regionen delar flera svåra utmaningar, däribland bristen på utbildad personal. För att lösa det behöver vi ha en konstruktiv dialog tillsammans.
Problemen uppstår främst för de mycket sköra patienterna, där det tillstött något nytt, förklarar han. Det kan då ta mer tid då för att hemtagandet ska skötas rättssäkert.
Enligt Iosif Karambotis är en del av förklaringen till problemet demografin i norra Sverige, med fler äldre. Men det beror också på brist på personal i vård- och omsorg, som tvingat kommunen att stänga boendeplatser.
Han säger också att regionens egna neddragningar påverkar, samt bristen på läkare i primärvården.
Verksamhetschefen på medicin-geriatriken säger att de självklart tar höjd för utskrivningsklara patienter. Men de kan hantera högst tio – inte 30. Det är väl ändå er skyldighet att ta hand om dem som inte längre behöver vård på sjukhus?
– Vi har en överenskommelse med regionen om att genomsnittet för en patient som är utskrivningsklar ska ligga under tre dygn. Detta klarar vi i de allra flesta fall. Ibland blir det dock ohållbara toppar, och det behöver vi absolut hantera bättre.
Vad gör ni nu för att förbättra situationen?
– Med daglig planering och genomförande av öppning av de boendeplatser som varit pausade. Vi har också gett verksamheten i uppdrag att utreda om vi kan utöka antalet korttidsplatser. Vi försöker också arbeta förebyggande, så att vi kan sätta in rätt resurser i ett tidigt skede och till viss del förhindra sjukhusinläggningar. Det arbetssättet önskar vi utveckla tillsammans med primärvården.
Socialnämnden har under hösten 2024 beslutat om att förändra riktlinjer för biståndsbedömning. Detta för att möjliggöra snabbare verkställighet av beslut om vård- och omsorgsboende.
– Vi skjuter i år till sex miljoner kronor till vårt eget Lärcentra, för att möta kompetensbristen.