”Tingsrättens dom är helt i enlighet med min klients medgivanden, och stödbevisningen är lika förenlig med vad min klient berättat som kvinnans uppgifter”, påpekar advokat Fredrik Elveros.
Den tredje december larmades polisen till en lägenhet i Skellefteå. Misstankar fanns att en 46-årig man verbalt och med våld angripit hustrun och att deras två barn blivit vittnen till delar av händelserna. Mannen greps och häktades tre dagar senare.
Strax före jul väcktes åtalet som omfattade fyra punkter: misshandel genom stryptag runt kvinnans hals, två fall av barnfridsbrott samt olaga hot (hotade att döda kvinnan och hennes släkt).
Nyligen hölls rättegången och nu meddelar en oenig tingsrätt att mannen å ena sidan döms för olaga hot, å andra sidan frias från misshandel och barnfridsbrott.
Påföljden blev en månads fängelse. Mannen ska också betala 10 000 kronor vardera till kvinnan – de är ansökt om äktenskapsskillnad – och de två barnen. Skadeståndsanspråken medgavs av mannen när rättegången inleddes.
46-åringen erkände att han knuffat kvinnan mot en vägg i trapphuset, som skulle kunna bedömas som en ringa misshandel. Men han förnekade stryptag runt halsen.
Vidare medgav han ett grepp runt kvinnans ena handled, men att det inte var en brottslig gärning.
Vid rättegången berättade kvinnan om dramat vid hennes bostad som ledde fram till att åklagaren väckte åtal för de fyra brotten.
46-åringen var på besök för att träffa barnen. Utifrån hur situationen utvecklade sig gick kvinnan och knackade på hos några grannar.
– Jag blev rädd och orolig. På väg tillbaka till lägenheten mötte jag honom i trapphuset, jag höll mitt ena barn i famnen. Plötsligt tog han ett rejält grepp mot halsen och tryckte upp mig med våld mot väggen. Jag kunde inte andas och trodde att jag skulle dö, berättade kvinnan i rättssalen.
Nu frias alltså mannen från misshandel och två fall av barnfridsbrott. Två nämndemän ville fria 46-åringen medans rättens ordförande och en annan nämndeman ville fälla. I sådana fall går man på den friande linjen.
Den friande linjen menade att ”ord står mot ord”, att ingen av de två är mera trovärdiga än den andre samt att stödbevisningen inte heller har en avgörande betydelse för en fällande dom.
Den fällande linjen menade att kvinnan gjort ett ”mycket trovärdigt intryck”, att en nära anhörig kontaktades efter händelsen och att kvinnan grät och barnen var upprörda efter händelsen.
– Det faktum att tingsrätten är oenig innebär att det finns goda skäl att titta närmare på en överklagan, säger barnens juridiska ombud Mikael Stenman.