De senaste veckorna har samtalen bland Angela Ikilos kollegor kretsat kring Northvolts osäkra framtid.
Angela Ikilo, 40, flyttade till Sverige år 2021 och spenderade sin första tid i Stockholm. När hon fick jobbet på Northvolt flyttade hon upp till Skellefteå och har sedan dess trivts i staden och på jobbet.
Hon pratar inte svenska och Norrans intervju är därför översatt från engelska.
Angela Ikilo var ledig på måndagen, men deltog online i det informationsmöte där vd:n Peter Carlsson gav besked om det stora varlset på företaget. Nyheten kom för henne oväntat, och landade tungt.
– Vi förväntade oss inte att så pass många skulle behöva gå. Det kändes jobbigt att höra. Jag vet inte riktigt hur företaget kommer ta sig ur det här, men jag håller mina tummar att det snart rullar på igen, säger hon.
De senaste veckorna har samtalen bland Angela Ikilos kollegor kretsat kring bolagets osäkra framtid.
– Folk är oroliga, vi försöker bara ta hand om varandra. Och efter måndagens besked tror jag bara att oron kommer växa och samtalen bli fler, säger hon.
Hopp är något som Angela Ikilo ständigt återkommer till när hon pratar om sin arbetsplats. Trots det känner hon en viss oro över situationen hon befinner sig i.
– Självklart känner jag mig i viss mån rädd, för vi vet ju ännu inte vilka som får gå och vilka som får stanna, säger hon.
Northvolt har meddelat att katodtillverkningen vid Upstream helt läggs på is. Angela Ikilo jobbar på Downstream 2, avdelningen där battericellerna monteras, och där det fortfarande är oklart hur nedskärningarna kommer landa.
Hur ser du på hur cheferna har skött situationen och kommunicerat till er anställda?
– De gör sitt bästa. Kommunikationen är okej, det är inte deras fel att situationen ser ut som den gör. Vi har ingen att skylla på, säger hon.
– De har också sett till att det finns mentalt stöd att få. Det finns folk att prata med om vi vill, och våra chefer är där för att guida oss.
Så du är inte besviken på din arbetsgivare?
– Nej. Att de initialt anställde alla dessa människor och tog dem hit till Skellefteå betyder att det hade goda intentioner. Nu när allt är som det är måste vi fortfarande hoppas på det bästa. Och kanske att man kan komma tillbaka om de i framtiden börjar anställa igen. Jag tror de kommer vilja anställa folk som tidigare jobbat där då.
Vad tror du har varit fabrikens problem?
– Business, shit happens in business, säger Angela Ikilo och lägger till:
– Antingen vinner man, eller förlorar.
”Jag kan inte se mig själv lämna”, säger Angela Ikilo, som berättar att Skellefteå har blivit hennes hem.
När Angela Ikilo flyttade till Skellefteå hade hon, så som många andra, stora svårigheter att hitta en bostad. Hon bor nu i en väldigt liten lägenhet och letar fortfarande efter en bättre levnadsstandard.
– Initialt var det väldigt svårt att hitta en bostad, och det har bara blivit värre, säger hon.
Trots att hennes bostadssituation inte är den bästa har Skellefteå blivit hennes hem, och förlorar hon sitt jobb på batterifabriken vill hon stanna i staden, men tror hon kan bli tvungen att flytta igen.
– Jag kan inte se mig själv lämna. Men hittar jag inget annat jobb så måste jag det. Jag är i Sverige för att jobba, säger Angela Ikilo.