Anatoliy lyckades lägga beslag på en rysk stridsvagn när han deltog i striderna.
Han har skadat ryggen allvarligt, förlorat alla sina tänder och har haft svåra komplikationer efter striderna i de östra delarna av Ukraina, närmare bestämt i Donbass. Trots det är hans högsta önskan att åka tillbaka och försvara sitt land.
Det var under två år som Anatoliy Shelengivskiy deltog i striderna mot Ryssland. För hans del började allt redan 2014, när rysk militärmakt annekterade Krimhalvön, vilket skapade stora motsättningar som spred sig. Strider uppstod mellan pro-ryssar och den ukrainska armén och de uppges ha skördat runt 10 000 liv. De var i början främst koncentrerade till regionerna Krim och Donbass.
Då var Anatoliy nyligen färdigutbildad inom det militära, som volontär och frivillig. Han följde noggrant händelseutvecklingen på Krimhalvön och hade även kontakt med andra som befann sig, mitt i händelsernas centrum.
Han, hustrun och familjens tre döttrar var bosatta i Berdytjiv, en stad i den norra delen av Ukraina med cirka 100 000 invånare.
– Min fru ville inte att jag skulle rycka ut i kriget, men jag var fast besluten att göra något för mitt land Ukraina. Många hade dött och det var dramatiska händelser, så jag anmälde mig och åkte dit, säger han.
Men han stötte på motstånd. Inte bara från familjen. Han berättar:
– Militären i Ukraina ville inte ta in mig, en trebarnsfar. Det är lag i Ukraina att man inte får ta värvning då. Den militära inskrivningsmyndigheten bråkade och en man som har fem barn skickades hem igen. Men jag var passionerad och ihärdig och en general sa till slut: ”Vi behöver sådana som dig”.
2016, då han deltagit i striderna under två års tid, var han allvarligt skadad och kunde därför inte delta i striderna längre.
Han hade ryggskador sedan han hamnat under rasmassor och berättar om en annan händelse som satt djupa spår i honom, både fysiskt och psykiskt:
– Vi var avskärmade från omvärlden i 242 dagar när vi försvarade den strategiskt viktiga flygplatsen i Donetsk. Den var viktig för exempelvis logistik, men vi hade ingen mat och försökte skrapa frosten från träd för att få i oss vätska, säger han.
På grund av umbäranden, svält, köld och brist på vätska tappade han alla sina tänder och i dag har han svårt att äta överhuvudtaget.
När familjen kom till Sverige i april förra året vägde Anatoliy endast 60 kilo och blev inlagd på sjukhus för vård. Familjen blev först placerad i Bureå i en migrationslägenhet, sedan i Skellefteå där familjen bor i dag.
I dag bor Anatoliy och familjen i Skellefteå. Han hoppas på jobb och på att kunna bygga upp en framtid.
Han håller sakta men säkert på att hämta sig fysiskt, men oron för de som är kvar i Ukraina och hur allt ska gå har satt djupa spår. Hans hustru och döttrar som är nio, tolv och arton år gamla i dag, har övertalat honom att inte åka tillbaka till Ukraina. Han har landat i det och inser att det inte skulle gå, delvis på grund av hans skador. Han säger också att familjens vilja är viktig för honom men känner sig kluven.
– Mitt hjärta är delat i två bitar: Min familj och viljan att de ska vara trygga och ha det bra är en del. Den andra handlar om att jag vill hjälpa mina kamrater i Ukraina och mitt land.
Om du ser tillbaka, kan du ångra i dag att du deltog i kriget?
– Nej, jag följde mitt hjärta. Hur kan jag ångra något som jag kände var rätt då?
Familjen har släktingar och vänner som är kvar i Ukraina och Anatoliy säger att det är ganska lugnt i hemstaden just nu, men att folket har det väldigt svårt. Att terrorn pågår varje dag.
– Många människor i Europa förstår inte vad som pågår i Ukraina. Barn dödas och kvinnor våldtas och om man inte förstår det, så kan man åka dit själv och se, säger han och fortsätter:
– Vi trodde aldrig att Ryssland skulle anfalla och vi har familjemedlemmar som bor i Ryssland.
Han är 45 år gammal i dag och har svårt att tänka på framtiden, men säger att han kan tänka sig att stanna i Skellefteå. I Ukraina drev han bland annat en organisation för utsatta personer och arbetade som bilmekaniker.
– Nu försöker jag göra vad som är bäst för familjen. Det jag behöver här är ett jobb och nya tänder, säger han och skrattar till lite, men blir allvarlig igen och säger med övertygelse:
– Om Putin vinner så har vi inget land. Det ukrainska folket kommer att spridas för vinden, som statslösa.