Allhelgonahelgen är en tid att minnas våra bortgångna. En syster, en farfar eller en mamma. Kanske till och med ett barn. Alla har vi förlorat någon, som genom minnen kan leva vidare i oss. Det kan vara ett skratt, mormors bullar eller en väns goda råd.
Under fredagen lystes Lunds kyrkogård upp i novembernatten, tack vare alla tända gravljus. I vår annars så skyndsamma värld blev det påtagligt hur närvarande alla var.
En av de som tände ljus denna afton är Kurt Burman, som besökt sin brors grav.
Vill du berätta om din bror?
– Det blir så känsligt, säger Kurt och kämpar för att hålla tillbaka tårarna. Men han berättar:
– Min storebror. Han var fem år äldre och dog i en trafikolycka. Att vara här ikväll betyder mycket. Man blir berörd och tänker tillbaka på alla minnen. Ett syskon är alltid ett syskon.
När Kurt börjar berätta går det inte längre för honom att hålla tillbaka tårarna. Sorgen är tung, men det är tydligt att han minns sin storebror med kärlek.
Av snyftningarna som ljöd runt om kyrkogården att döma var det fler som fällde tårar denna kväll. För vissa var besöken mer smärtsamma än för andra. Och för de som ville prata hade Svenska kyrkan ställt upp ett tält, där de dessutom delade ut glögg och pepparkakor.
– Det är en helg när sorgen kryper in under skinnet. Det känns verkligen meningsfullt att vara här ikväll. Ibland blir det verkligen fina samtal, säger Johan Holmgren, präst.
För familjen Lindqvist Aspander är det tradition att gå till kyrkogården tillsammans på allhelgonaafton.
– Det är så trevligt och mysigt att samlas här. Vi har gjort det här i några år nu, säger Christina Lindqvist.
– Det har som utökats allt eftersom antalet generationer utökas, fyller Leif Lindqvist i.
Vad betyder det för er att kunna vara här ikväll?
– Det betyder jättemycket. Det är jättetrevligt att kunna ha med barn och barnbarn också, säger Christina.
– Vi minns våra avlidna i tacksamhet och tänker på hur mycket det har betytt för oss, säger Leif.
Förhoppningen är att barnen och barnbarnen i sin tur kommer föra traditionen vidare.
– Det är guldvärt att kunna föra vidare den här traditionen till våra barn, säger Christina.
Även Oskar Holmgren och Henrik Lavin, med Leah och Lykke Lavin på axlarna, besökte kyrkogården.
Vad för er hit ikväll?
– Vi är här för att skänka en tanke till nära och kära. Jag har besökt min morfar och mormors och farmor och farfars grav, säger Henrik Lavin.