Därmed står domen från i fjol i mark- och miljödomstolen fast.
Vattendomstolen beslutade i en dom 1962 om åtgärder till skydd för vandringsfisken runt etableringen av kraftstationen Kvistforsen i Skellefteälven. Kvistforsens ägare, Statkraft, har ansökt om att få villkor ändrade.
I Vattenöverdomstolens dom senare 1962 bestämdes att havsöringen som skulle sättas skulle vara tvåårig med en minsta styckevikt om 25 gram. Det var ett sätt att ersätta kraftverksutbyggnadens påverkan på fisket.
Statkraft har i sin ansökan nu ansett att skrivningen ska vara att ”utsättningsfisken ska vara utsättningsmogen”. Samtliga remissmyndigheter och flertalet sakägare som yttrat sig i målet har avstyrkt Statkrafts begäran om villkorsändring.
Det som huvudfrågan varit är i praktiken: ska smolten, ynglen, vara ett eller två år vid utsättningen.
Den som tydligt avgjorde frågan var en professor vid SLU som bland annat forskat i smolt i en Norrlandsälv. Han berättade bland annat att ”det är en avsevärd skillnad på havsöringens återvandring från havet om den satts ut som ettårig eller tvåårig smolt. Utsättning av tvåårig smolt har resulterat i en återvandring på ca 3,5 procent och ettårig smolt har resulterat i en återvandring på mindre är 0,5 procent.”
Mark- och miljödomstolen fann därför inte att det fanns tillräckliga skäl att ändra den beskrivning som angetts i tidigare domar med avseende på fiskens ålder.