"Taxklackar" är ordet. Och medan de jubilerande eleverna i den forna halvklassiska latinklassen vid Skellefteå Läroverk (numera Skellefteå museum) fortsätter att färdas uppåt så fortsätter minnena att strömma till.
- I lastutrymmet därbak, där brukade mjölkhämtarna stå.
Minns åksjukan
Det är inte bara synintrycken som triggar igång minnesbilderna från den tid då denna buss och detta land betraktade vänstertrafik som det normala sättet att färdas på. Även den omisskänneliga doften av avgaser inne i bussen får kroppen, och särskilt magen, att dra sig till minnes sinnessensationer som var ständigt återkommande på forna tiders krokiga och skumpiga vägar: Åksjukan - osalig i åminnelse.
"Vi har träffats flera gånger, har firat både 25-, 45- och 50-årsjubileum."
Tack och lov har studentjubileets organisatörer satsat på korta sträckor med täta stopp. När chauffören, tillika bussens ägare och stolta renoverare, Gösta Hellgren slutligen parkerar sin ögonsten från 1934 av märket Volvo en bit från Vitbergsstugan (den ser så sorglig ut, tycker resenärerna), då är det idel friska vindar som sveper bort alla eventuella begynnande illamåenden.
Flera träffar
Det är inte första gången de forna klasskompisarna ägnar sig åt återseendets glädje och nostalgiska återblickar. Även de som bor i USA har mött upp tidigare.
- Vi har träffats flera gånger, har firat både 25-, 45- och 50-årsjubileum, berättar en av organisatörerna, Inez Hellgren, som dessutom är släkt med chauffören.
Från Vitberget bär det sedan av neråt stan, till Landskyrkan där den kunnige prästen Lars Jonsson berättar om platsens och kyrkans historia.
Sedan dricks det kaffe på Stiftsgården.
Sedan bär det iväg till deras gamla skola, Nordanå, där så mycket är så förändrat. Men där så mycket annat ändå är sig så förunderligt likt. Det har andra studenter sagt förr, så det är säkert sant.