Eva Nyström är spindeln i nätet vid inflyttningen. Hon tar med sig några stolar när vi ändå går genom lokalen.
Det handlar om första våningen i Skellefteå stadshus som tidigare rymde 100 anställda med egna rum och nu ska ha 380 anställda i en jättestor aktivitetsbaserad yta.
Eva Nyström är projektledare för inredning och flytt. För drygt ett år sedan träffades vi i dessa lokaler när skolförvaltningen hade flyttat, då tog hon hand om alla överblivna prylar.
– Mycket togs till Moröskolan där de stått förvarade. En del möbler används igen som de är, andra kläs om och används. När det gäller skrivborden så använder vi gamla underreden men förser dem med en mindre skiva.
Personalen evakuerades till Kanalskolan, men på grund av pandemin utnyttjades inte de lokalerna så mycket.
Nu håller Eva i tillbakaflyttningen.
– Vi började med fritidskontoret sista veckan i oktober eftersom deras lokaler ska vara tömda innan nyår. Sedan har vi flyttat cirka 20 anställda per dag.
Men att folk har flyttat innebär inte att de är på plats, och tur är väl det. Majoriteten arbetar fortfarande hemifrån, och på vår rundvandring ser vi uppskattningsvis ett 50-tal anställda.
En hake vid inflyttningen har varit förseningar av inredning och teknisk utrustning.
– Vi har påverkats av flera stora världshändelser; pandemin, stoppet i Suezkanalen, översvämning i Tyskland, metallbrist och Brexit, säger Eva Nyström medan vi går runt.
Därför ser vi nu mängder av halvt monterande möbler och tomma ytor.
I kontoret ska det jobba personal från fem förvaltningar. 380 personer som inte känner varandra, och troligen aldrig kommer att göra det fullt ut heller. De kan placera sig fritt och välja mellan tre zoner; den tysta, den halvtysta och den där man får prata fritt.
I detta område mot älven har ett gäng från lönecenter slagit sig ihop. Närmast Ingela Pettersson
Frågan är då om personal kommer att mixas. Flera jag pratar med sitter bredvid en nära arbetskamrat. Ser man någon man känner så tar man plats bredvid denne. Dels för att man vill prata jobb med rätt personer, men också för att man efter pandemin längtar efter social samvaro.
– Det är troligt att det blir så i början. Personal klumpar ihop sig för att de känner sig vilsna. Men i takt med att man känner sig hemma hoppas vi att det ska bli en viss blandning. Börjar man prata med andra blir det ju ett utbyte av idéer och kunskap, att vi hjälper varandra över gränserna, säger Eva Nyström.
Hon jobbar själv på support och lokaler och är van vid arbetssättet, de var ju först med aktivitetsbaserat kontor i Skellefteå kommun.
Denna plats med utsikt kommer förmodligen att vara eftertraktad. Denna dag togs den av Niklas Hellsten, controller på kommunledningskontoret.
Kontoret heter som sagt Utsikten, och mot älven har man verkligen strålande utsikt. Där sitter Niklas Hellsten bra placerad i ett hörn med ryggen fri.
– Än jobbar mina närmaste kolleger på distans, men när de kommer tror jag att vi sätter oss intill varandra.
Tidigare hade han eget rum, men tycker att det ska bli bättre att sitta i grupp och bolla frågor.
– Ska man jobba med konfidentiella handlingar får man gå till enskilt rum just då.
Så är arbetsmiljön i Utsikten. Öppen miljö och fri sikt in i dataskärmarna. Det är tal om att införa ett sätt att blurra så att man bara kan läsa texten rakt framifrån.
I motsatta sidan av huset, mot Storgatan, hittade Ann-Kristin Egmalm dagens plats.
– Än är det ganska rörigt, men jag vill tro att det ska bli bra, säger hon.
Ann-Kristin sitter bredvid en kollega från samma grupp men i framtiden har hon inga problem att sitta med vem som helst. "När man jobbar så jobbar man". Däremot tar hon gärna fikat med gruppen.
– Vår chef har styrt upp fikat, det ska ske en viss tid på en viss plats. Vi har också en chattgrupp där kan vi kan hålla koll på varandra och fråga "var är du?".