Ludde tar ner några flythjälpmedel vid multibassängen på Eddahallen.
Jan "Ludde" Lundman är mest känd för att ha varit simlärare i snart 50 år.
– Det är simningens fel alltihop, skrattar han och fortsätter:
– Jag har haft ett par generationer som jag lärt upp. Jag har nog haft mer är 10-12 000 barn under de här åren.
Tidigare kunde han inte gå på stan utan att någon unge vinkade.
– Titta där är min simlärare. De kunde också säga: “Den där farbrorn har pappa haft som simlärare“. Det är helt okej. Jag har ingen ålderskris. Det är ganska trevligt att ha varit med i deras utbildning.
Han har också haft en vuxensimskola i Bureå.
– Det är en större utmaning än att ha hand om barn. Det är lättare att locka barn att testa saker. Rädslan för vatten är svårast.
Han berättar om en kvinna som var så rädd för vatten när hon skulle lära sig simma.
– Vi fick börja i duschen och låta det stå och rinna först. Men jag har aldrig sett en gladare människa när hon klarade att simma första längden.
Jan "Ludde" Lundman på väg med en livräddningsdocka till djupa delen av Eddahallen.
Året var 1972 och höst när han tog steget och flyttade ner till Västerbotten och Skellefteå från Kiruna i norr. Då gick han i nionde klass.
– Mamma och pappa trodde inte det fanns någon framtid där uppe i Kiruna. De hade bekanta i Skellefteå och dessutom ville de flytta lite söderut. Det blev ett snabbt beslut. Därför blev det mitt i en termin.
De flyttade ner till Skellefteå en fredag. Några dagar senare var han och träffade simklubben i Skellefteå.
– Allan Broman var simtränare på den tiden.
Som mest tränade han tio pass i veckan.
– Vi var där varje dag plus tre morgonpass. Men det var inte så roligt. Vi var inte på den nivån när det gäller träning.
Han har inga direkta meriter från simningen.
– Vi var iväg på ett Skol-SM i Göteborg utan ledare. Jag har dock simmat mot Gunnar Larsson i Älvsbyn men själv hade jag inget där att göra. Jag var på Skellefteånivå, inget annat.
Ludde var en bröstsimmare ingenting annat enligt honom själv.
– Jag hatade fjärilsim och var värdelös på ryggsim. Jag såg ut som en nybörjare. Men jag fick lov att simma alla simsätten ändå.
Han hade lätt att komma in i simgruppen. Det var betydligt lättare än att komma in i skolklassen.
– I Kiruna gick jag i en klass som var väldigt tight. Här var det tuffare. Men att komma in i simgruppen gick jättebra på en gång. Jag började umgås med en kille som var ett år yngre. Vi var väldigt olika. Han har numera en advokatbyrå i USA.
Men det är inte ofta han är uppe i Kiruna nuförtiden.
– Jag var där uppe för fem, sex, sju år sedan på en begravning. Jag har också varit på en klassåterförening. Vår klass var väldigt tight. Men det är tack vara internet jag har kontakt med klasskompisarna.
Jan "Ludde" Lundman slutar snart som badmästare efter nästan 50 år.
Varför fick du namnet Ludde?
– Vi var tre Jan i klassen i Kiruna. En stor-janne en lill-janne och ludde Lundman. När min mamma ringde till Edda och frågade efter mig svarade de att det fanns ingen Jan. Men när hon frågade efter Ludde då fanns han.
Innan Ludde började på Eddahallen var han några somrar på Kågebadet under de första åren som Kågebadet fanns. Då var han 16 år.
– Det var jag och min bästa kompis Uffe Lundmark och tre tjejer som var där från början. Det var Uffes pappa Erland Lundmark som fick mig dit.
Men det var en ren slump att han blev badmästare.
– Lennart Magnusson var fritidschef på den tiden. Det var i samband med att jag gjorde lumpen 1976 som jag fick frågan. Vad ska du göra efter muck? Vi har en på Eddahallen som ska göra lumpen, berättar han.
Då hade han varit på Kågebadet som simlärarassistent och kunde simma när de hörde av sig från Eddahallen.
– Jag hade ingen utbildning utan var bara simkunnig. Men jag fick snabbt gå en simlärarutbildning.
Efter ett antal år inom yrket fick han gå en tio-veckors distansutbildning i Härnösand för att utbilda sig till badmästare.
– Det här var någon gång på 1980-talet. Vi lärde oss allt med vattenrening och det som ingår. Kommunen stod för utbildningen mot att vi skrev ett kontrakt i tre år. Jag tycker att man borde kräva det.
Efter ett år var han klar som badmästare.
– Det var så distansutbildningen fungerade. Man fick åka bil ner några gånger. Resten handlade om hemmajobb.
Här inne vid stora bassängen på Eddahallen har han gjort många timmar under årens lopp och lärt barn att simma.
Han lärde sig simma rätt sent. Det var roligare att leka i vattnet än att lära sig simma.
– Jag kanske inte lyssnade så mycket på läraren. Jag började simträna för att komma ikapp. Då var jag tretton år och gick i sjuan. Det var lite jobbigt att alla andra var bättre.
Han har också världsrekord i vikariat enligt honom själv.
– Jag har vikarierat i nio år. Under den tiden kom det ut en halvtidstjänst.
Då jobbade han i Bureå under vinterhalvåret och på somrarna var han på Kågebadet eller Eddahallen.
– Det var trevligt att vara på olika ställen. Bureå var en trevlig period. Jag lärde känna kunderna. De kom tillbaka samma tid varje vecka. På Eddahallen är det betydligt mer folk.
Han var även ett kort tag på Bolidens badhus.
Jan "Ludde" Lundman står och iakttar några elever som är i den djupa delen av Eddahallens bassänger.
Vad har varit roligast med det här jobbet på Eddahallen?
– Totalt sett har det varit utvecklingen av anläggningen och jobbet som har förändrats under åren. Från början satt folk i hytter och rökte cigarett. Då fanns det inget gym. Huset var uppdelat i badhus och en sportdel. Det var inte samma personal.
Anledningen till att han har varit kvar så länge är för att det har hänt så mycket under de här åren.
– Jag har till exempel numera hand om hjärt- och lungutbildningen. Dessutom tycker jag om att jobba med människor och träffa folk.
Under årens lopp har de också haft ett antal shower på Eddahallen. Den första han hade att göra med var Carola.
– Då skulle jag skicka ett fax till Runar och Carola gav ett pussmärke på faxen. Det var första gången jag pratade engelska. FAX for Runar Soogard, säger han och ler.
Jan "Ludde" Lundman med 50 år i badbranschen. Snart stämplar han ut.
Andra artister som varit där är Lasse Kronér, Robert Wells, Aftershave Galenskaparna, Up with people och Joe Labero.
– Robert Wells var en riktig hälsomänniska och Joe Labero har varit här fyra gånger. Han var trevlig. ”Dig kommer jag ihåg att jag träffade“ sa han när vi sågs vid ett av de senare tillfällena.
Eddahallen brukar alltid ha en autografbok som de lägger fram i omklädningsrummen som döps om till loger. Men en gång glömde de att lägga fram autografboken när multimusikern Gunhild Carling var på plats.
– Ursäkta att jag stör. Jag glömde lägga in autografboken. Vilken bra konsert skrev hon i boken. Mycket sympatisk människa, konstaterar Ludde.
Eddahallen stod klar 1970 och sju år senare började Ludde sin bana där, en anläggning som inte stått still.
– I början hade herrarna nakenbad en dag och damerna nakenbad en dag. Då var herrarnas omklädningsrum större. Men statistiken visade på att det var fler på damsidan. Då bytte vi plats på omklädningsrummen. Det blev många felspringningar när vi bytte. I dag är det fler pappor som badar med sina barn, berättar han.
Ludde sänker ner en livräddningsdocka på djupa delen av Eddahallen.
På 1980-talet byggdes den stora bassängen om på grund av rasande kakel.
– Den fylldes igen och plåt kom till. Sedan byggdes det om igen 2006-2008. Vi hade också en stor stenläktare där damerna och herrarna nu byter om. Vi hade öppet lördagar. Inte söndagar. På sporten fanns två vaktmästare och några städerskor. Då jobbade vi två skift.
På sportdelen är bara konferensen omgjord. Tidigare fungerade konferenslokalen som en bespisning för Mullebergsskolan.
– I A-hallen är golvet bytt några gånger. Men annars läktarstolarna som de alltid har varit. Gamla bowlingen blev pingis. Det var där gymmet är nu. Och gamla bowlingen är nu kampsport och dans på varsin halva.
Numera har han en alltiallo tjänst. Det innebär att han ska kunna göra allt som behöver göras i huset.
– Vi gör mycket själva i huset. Det kan vara alltifrån att byta motor till en bottensug, till att skruva upp en hylla.
Han sköter också om Balderhallens innebandysargar och mål. Men även campusgymmet som är deras eget gym.
– Det jobb jag hade då var bevakning och simskola. Då kunde jag sitta nästan åtta timmar per dag. Nu är jag nästan aldrig inne i simhallen. Folk tror att man bara sitter i simhallen.
Den här veckan när jag träffar Ludde på Eddahallen har han inte varit en minut i simhallen.
– Enligt stegräknaren går jag 10 000 steg per dag och när jag moppar A-hallens golv går jag nästan en kilometer.
Hans plan är att vara pensionär på halvtid till sommaren.
– Det här funkar bra. Men om Edda inte har personal och stänger under sommaren kanske jag slutar.