Återvinningsstationer i sin nuvarande form ska försvinna, berättar Agneta Lantto-Forsgren.
Regeringen beslöt om denna stora förändring i somras. Förpackningsinsamlingen ska bli fastighetsnära och det är bestämt att ”nära” ska vara där soptunnan står. Alltså i anslutning till varje villatomt.
Beslutet innebär också att kommunerna blir ansvariga för insamlingen, men att förpackningsindustrin ska betala.
Förändringen ska ske under en övergångstid. Från 1 januari 2024 kan kommunerna frivilligt ta över befintliga återvinningsstationer och senast december 2026 ska de ha infört fastighetsnära insamling.
– Vi planerar att börja år 2024 och successivt införa det nya. Vi kommer att behöva tiden fram till 2006 för att genomföra det i full skala i hela kommunen, säger Agneta Lantto-Forsgren, verksamhetschef för avfall i Skellefteå kommun.
Det som ska fungera är hur man tömmer kärl där folk har sorterat matavfall, restavfall samt förpackningar av papper, plast, metall, färgat glas och genomskinligt glas. I framtiden är det möjligt att även textil ska ha ett eget fack.
– Flera kommuner använder redan sådana här system. Varje soptunna innehåller då flera fack. För att det ska bli genomförbart får vi räkna med minst två stora tunnor per hushåll, säger hon.
– Det finns också system när man får slänga allt i samma tunna, men då ska det vara i påsar som har olika färg. Då kan en maskin läsa av vad påsen innehåller och sortera den rätt. Nackdelen är att det används mycket plast till påsarna, och att de lätt kan gå sönder i hanteringen, säger Agneta Lantto-Forsgren.
Hon tror att medborgarna kan vara både glada och kanske irriterade när det nya införs.
– Givetvis är det praktiskt att slippa fara till återvinningsstationen. Samtidigt kan det bli bökigt att rymma förpackningar i facken, då de blir rätt små.
Är du inte van vid att stampa ihop kartonger eller vika mjölkförpackningar, så torde du lära dig då.
Men alla vet att stora papperslådor är svåra att få ihop. Därför kommer enklare återvinningsstationer att finnas kvar för stora förpackningar av papper och plast.
– Dock inte så många som det finns i dag, säger Agneta.
Soptunnornas utformning är en knäckfråga när man ska rymma många olika slags avfall, säger Agneta Lantto-Forsgren.
Vilken typ av soptunnor som Skellefteå kommun ska välja är oklart.
– Organisationen Avfall Sverige hjälper till med detta, och vi har även ett samarbete mellan kommuner i Norrland, eftersom vi måste tänka på snö och is.
– Vi kommuner i Västerbotten samt Arjeplog och Arvidsjaur samarbetar ännu tätare och tänker att vi ska göra inköp tillsammans.
Förpackningsindustrin ska alltså fortsätta att betala för insamlingen. De ska betala till naturvårdsverket som i sin tur betalar till kommunerna.
Pengarna ges i relation till antalet invånare, men också hur stor andel glesbygd man har.
– Vissa kommuner är oroliga för att de ska gå back, men jag är inte orolig. Jag tror att vi ska få kostnadstäckning, säger Agneta Lantto-Forsgren.
Förändringen ska leda till att fler sorterar rätt. Här har förpackningar felaktigt slängts på återvinningscentralen, vilket innebär att kommunen måste betala för att ta hand om dem.
Syftet med fastighetsnära insamling är att det ska bli lättare att sortera, och de tydliga kraven om insamling kommer från EU. Skellefteå kommun har länge drivit på om förändringen.
– Folk slänger alldeles för mycket förpackningar i sitt restavfall, den gröna tunnan. Då måste kommunen betala för att de körs till Umeå och bränns. Utifrån de plockanalyser som gjorts har vi räknat ut att förpackningar kostar oss cirka sex miljoner per år, en kostnad vi egentligen inte ska ha.
– Nu har Umeå Energi begärt att vi ska betala för deras dyra utsläppsrätter, som behövs för att bränna plast på Dåvamyran. Från nyår måste vi bidra till det, vilket ökar kostnaderna ännu mer. Felsorterade förpackningar riskerar att kosta kommunen cirka 12 miljoner per år från 2023, säger hon.
Agneta Lantto-Forsgren vid containern för metall, där det var bra sorterat..
Vi går en runda på Degermyrans återvinningscentral. I containern för plast ser vi flera tomflaskor (= förpackningar) som inte borde ha varit där. Även i containern för restavfall ser vi förpackningar: Papperskartonger av olika slag, bland annat mjölkförpackningar. Ja till och med några glasburkar skymtar.
– Vi har förståelse för att stora förpackningar som inte går platta ihop kastas här. Hålen i de gröna behållarna på återvinningsstationerna har gjorts mindre så att barn inte ska kunna krypa in. Det som inte går trycka in där får därför kastas på kommunens bekostad. Men bara det, understryker Agneta.
Ännu en nackdel när folk sorterar fel är att material bränns istället för att gå till materialåtervinning.
Avfallstrappan