Längst fram i släden fäste man hästen som drev släden. ”Man matchade hästens utstyrsel med färgen släden var i, i det här fallet blå”, säger Ulf Lundström.
Kyrksläden, eller kappsläden som den också kallas, var i bruk i början av och en bit in i 1700-talet. Ursprungligen användes den här sortens av hovet, men i början av 1700-talet hade även en del andra råd med lyxvaran.
– Just den här släden kommer från Söderlundsgården. Man använde släden som ett transportmedel, och det här var en riktig statussymbol, säger Ulf Lundström.
Han berättar vidare att anledningen till att släden har så många detaljer, som märkningen bakom ryggen och knoppen längst fram, handlar om att dra till sig uppmärksamhet.
– Man ville åka till kyrkan på ett ståndsmässigt sätt. När man kom fram med den här släden hade man alla blickar på sig, och folk visste direkt att här kom det ett sällskap med status, säger lokalhistorikern.
Ett annat fenomen som var vanligt med den här typen av slädar var att kappköra, därav det alternativa namnet kappsläde.
– Framförallt var det unga män som ville visa att de var de snabbaste, hade den starkaste hästen och var bäst på att köra. Därför infördes det efter en tid att man inte fick köra snabbare än en fotgängare går på Lejonströmsbron, säger Ulf Lundström.
I släden finns det plats för en person i själva släden, och en person kunde stå på medarna och styra.
– Längst bak är det gjort ett litet säte av trä som passageraren satt på. Det buktar även ut där axlarna ska vara. Det gjorde man så att det inte skulle bli trångt.