I torsdags stod det klart – regeringen säger ja till att Skellefteå kommun ska ingå i samiskt förvaltningsområde från och med nästa år.
På söndagen träffades medlemmar i Skellefteå sameförening (Syöldaten sámenseäbrrie) vid Erikslidsbacken för att umgås och äta gott runt elden.
– Det är en sameträff med temat "Samtal vid elden", säger ordförande Susanne Pingi Avander.
– Vi träffas utomhus, det är en naturlig plats för oss samer. Att sitta vid elden och koka kaffe och äta samisk renkorv och gáhkku. Och att umgås och ha trevligt.
Hur viktigt är det att träffas så här?
– Det är jätteviktigt. Vi är ju både barn, unga och äldre som träffas. Det är jätteviktigt för sammanhållningen. Det blir lite som en andra familj.
Regeringens beslut möttes av applåder och hon säger att de är jättelyckliga och glada över det, även om de inte väntade sig något annat svar.
– Det var på torsdagskvällen. En glad överraskning och det blev tårar och lyckorus. Jätteglada blir vi förstås.
Men varför har det dröjt?
– Det har dröjt för att Skellefteå kommun hade missuppfattat ansökningarna och hur det skulle gå till. De hade skickat ansökningar och regeringen gav bakslag och de fick göra om ansökningarna helt enkelt.
Ina Rehn, som kommer med renskinn till mötet, är föreningens tidigare ordförande och bor nu i Gällivare kommun.
– Jag kommer ursprungligen från Skellefteå och har rötter i sydsamiskt område i Västerbotten, säger hon.
Hur viktigt är det här beslutet för samerna i Skellefteå?
– Det här har vi kämpat för i flera år. Det betyder nya möjligheter och nya förutsättningar för samer i Skellefteå kommun för att utöva sin kultur.
– Det är fantastiskt.
Medan nioårige Andrew Toulja från Skellefteå mest håller sig i pulkbacken med sina syskon, sitter Fredrik Lundberg och värmer sig på ett renskinn med hundarna Ella och Vilma.
En annan som sökt sig till Erikslidsbacken i kylan är Myr Wikström från Skellefteå.
– Det är ganska mycket mingel. Vi har fika och det bjuds på många varma samtal, alla är nyfikna vad folk håller på med.
Han säger att alla har en gemenskap men att de ändå har så olika intressen.
– Det är också det som är så kul, säger han och inflikar:
– Och så har vi också gáhkku!
Han får slutligen reda ut vad det här gáhkku, som snart nalkas för medlemmarna, egentligen är:
– Det är samiskt tunnbröd som är så himla gott och värmande och perfekt.