En mamma känner sig inte trygg med sitt barns familjehemsplacering, i Skellefteå.
I slutet av mars familjehemsplacerades ett barn i Skellefteå kommun på frivillig väg med stöd av socialtjänstlagen. I juni beslutade Förvaltningsrätten i dom att barnet skulle beredas vård enligt LVU på grund av brister i omsorgen.
Barnets mamma överklagade domen till kammarrätten, som avslog överklagandet. Hon har därefter överklagat domen till Högsta förvaltningsdomstolen, som inte tagit ställning till frågan om prövningstillstånd ännu.
Enligt föräldern är familjehemmet inte säkert för barnet. Hon uppger att hon vid besök har noterat att det finns lösa sladdar, tändstickor och rengöringsmedel framme, samt att det saknas trappskydd på både över- och undervåningen.
”Det tog lång tid innan bristerna åtgärdades och även om barnet inte har kunnat ta sig fram på egen hand finns det en fyraåring i hemmet, vilket säger något om familjehemmets säkerhet”, står det i yrkan.
Vidare beskriver mamman att familjehemsmamman inte har tillräckligt med kunskap och är ouppmärksam. Hon har vid flera tillfällen känt sig otrygg när familjehemsmamman hållit barnet i famnen och hon ska inte heller ha noterat att barnet hade öroninflammation, vilket ledde till att barnet fick ett hål i trumhinnan, enligt yrkan.
I överklagan framhålls även avståndet på 20 mil mellan föräldern och familjehemmet som ett argument för en omplacering.
”Det långa avståndet försvårar barnets möjlighet till ett nära och tätt umgänge med sin mamma. Nuvarande placering är inte förenlig med återförenings- och närhetsprincipen.”
Mamman upplever att familjehemmet försöker motarbeta henne då familjehemsmamman vid upprepade tillfällen ska ha uttryckt att hon brister i sin föräldraförmåga, enligt överklagan.
Socialnämnden anser att barnet ska stanna i familjehemmet.
Socialnämnden beslutade genom det nu överklagade beslutet att barnet ska förbli placerad i familjehemmet för långvarig vård och fostran.
Förvaltningsrätten bedömer att barnet har en nära anknytning till familjehemsmamman, att hon har en positiv syn på barnets nätverk och att avståndet inte ska ha påverkat umgängesfrekvensen negativt.
Förvaltningsrätten anser att nuvarande placering är mest lämplig utifrån barnets bästa och att skäl för att ändra socialnämndens beslut därför saknas.