Flickan blev hotad av en klasskamrat med en mattkniv, av liknande slag som den på bilden. Kniven på bilden är dock från ett annat ärende och har inget med händelsen att göra.
Det var på en lektion i mitten av september som en pojke i högstadiet knivhotade en klasskamrat. Norran har träffat flickan som hotades och hennes familj. Flickan berättar att hon knappt har vågat gå till skolan sen dess, hon har även fått uppsöka sjukvård efter en panikångestattack.
– Jag är jätterädd, jag drömmer mardrömmar på nätterna och har svårt att slappna av. När jag är på skolan sitter jag mest på toaletten, jag vill inte vara i klassrummet, säger hon.
Det var sista lektionen en fredag som pojken plockade fram kniven. Enligt flickan började det med en diskussion mellan pojken, henne och hennes kompisar. Diskussionen blev snabbt hetsig – och plötsligt tog pojken fram en mattkniv, en sorts brytbladskniv, och började gå mot flickan med bladet utdraget.
– Jag blev som förlamad i fötterna, jag visste inte vad jag skulle göra, säger hon.
Läraren hade vid tillfället lämnat klassrummet en kort stund för att hjälpa några elever som satt och jobbade ute i korridoren. När pojken tog fram kniven var läraren på väg tillbaka in i klassrummet och kunde snabbt ingripa. Pojken skjutsades sedan kort därefter hem av skolpersonal.
Flickan berättar om minuterna efter händelsen.
– En lärare tog ut mig i korridoren, jag var så rädd att jag skakade. Jag började gråta, kompisar och lärare kramade mig och försökte trösta.
”Jag är jätterädd, jag drömmer mardrömmar på nätterna och har svårt att slappna av”, säger flickan.
När flickan kom hem samma fredagseftermiddag berättade hon för sin pappa vad som hade hänt. Genast begav han sig till skolan, där han träffade på en lärare från en annan klass. Från läraren fick han veta att rektorn var kontaktad om händelsen. Samma eftermiddag hade även en av flickans mentorer kontakt med familjen.
Måndagen efter valde flickan, trots sin rädsla, att gå till skolan. I klassen pratade lärarna om det som hade hänt. Pojken fanns då inte i skolan och flickan fick veta att han inte skulle komma tillbaka på ett tag, flickan blev även lovad att hon skulle bli informerad om pojken skulle komma tillbaka.
– Men jag har kompisar som har sett honom på skolan sen dess, utan att jag har fått veta att han skulle dit, säger flickan.
Flickan och hennes föräldrar tycker inte att skolan har stöttat ordentligt efter händelsen, eller gjort tillräckligt för att hon ska kunna känna sig trygg.
– Det har varit bråk tidigare och nu har vår dotter blivit hotad med kniv. Vi har inte fått veta om pojken kommer att komma tillbaka. Hur ska hon känna sig trygg på skolan? undrar pappan.
Flickan försöker, så gott det går, att sköta skolarbetet hemifrån. ”Såklart vill jag gå till skolan och lära mig saker men det går inte, för skolan tar inte ansvar och jag är rädd”, säger hon.
När Norran kontaktar skolans rektor blir det tydligt att denne har en annan bild av knivincidenten och efterspelet. Bland annat säger rektorn att flickan har fått information inför de tillfällen pojken varit på skolan efter händelsen.
– Pojken har varit på skolan för att ha möten kring det som hände, mötena har varit tillsammans med vårdnadshavare. Eleven som hotades har innan fått veta att det skulle vara ett möte.
Rektorn delar inte bilden av att skolan har brustit i sin information. Rektorn anklagar även föräldrarna för att inte ha deltagit på ett föräldramöte som hölls kort efter knivincidenten.
– Måndagen efter händelsen hade vi ett stort föräldramöte, då kan man ställa frågan: Var var de då?
Rektorn säger också att familjen fått veta att pojken bytt skola och inte kommer att komma tillbaka. Norran frågar om det kan ha skett någon form av kommunikationsmiss. Rektorn svarar då:
– Eller också så kan det finnas en ursäkt för att inte gå till skolan, för att man heller inte har haft så hög närvaro tidigare. Be om att få kolla på den, då har jag inte heller sagt för mycket.
Enligt rektorn är det tryggt på skolan och ”har aldrig varit otryggt att vara på skolan” – men enligt uppgifter som Norran tagit del av är incidenter där elever bråkar med varandra frekvent förekommande och skolan har tidigare fått kritik från Skolinspektionen. Kritiken har bland annat handlat om att personalen inte anmäler alla kränkningar.
Flickan säger att hon har påpekat för skolpersonal flera gånger att hon är rädd för att gå till skolan. Rektorn säger däremot att flickan har sagt att hon inte vill ha hjälp.
– Säkerhet och trygghet är två olika saker. Vi kan garantera säkerheten för den här eleven eftersom pojken inte är kvar på skolan. Sen måste vi jobba med tryggheten om man känner sig osäker, men det har hon ju sagt nej till.
Skolan har tidigare fått kritik från Skolinspektionen.
Föräldrarna tillbakavisar rektorns uttalande om att de har skippat något föräldramöte. De säger att de dels har varit på ett kortare möte, där föräldrar från hela skolan deltog. De har också varit på ett längre möte, där föräldrar som behöver tolkhjälp deltog.
– Hur kan rektorn säga att vi inte var där? undrar föräldrarna förvånat.
Förutom att lägga över ansvaret på flickan och föräldrarna försöker även rektorn tona ner knivincidenten på ett annat sätt:
– Ett ordentligt knivhot är jätteallvarligt, men man måste skriva att det var en mattkniv, som man kan stoppa in ett blad i.
Men en mattkniv är väl väldigt vass?
– Om man har ett blad i, ja.
Och det har jag förstått att det var vid det här tillfället.
– Jag tänker inte svara på den frågan.
Enligt rektorn har det hållits kontinuerliga möten mellan skolan och föräldrarna efter incidenten, vilket dementeras av pappan. Först efter Norrans intervju med rektorn har skolans kontakt med familjen intensifierats.
Nyligen bjöds föräldrarna in till ett samtal med biträdande rektor och en av flickans mentorer. Det hade då gått nästan två månader sen knivincidenten. Föräldrarna är dock inte nöjda med mötet.
– Tolken kunde inte vara med på mötet så länge, så vi hann inte riktigt säga vad vi är missnöjda med, säger pappan.
Flickan som knivhotades har mått väldigt dåligt efter händelsen. Hon tycker inte att skolan har gett henne tillräckligt med stöd och hjälp. Däremot har hon känt stort stöd från sin familj, inte minst från sin bror.
Flickan säger att hon egentligen längtar tillbaka till skolan.
– Såklart vill jag gå till skolan och lära mig saker men det går inte, för skolan tar inte ansvar och jag är rädd. Barn som är i min ålder är inte rädda, de går ut. Jag känner mig stressad, ledsen, arg, är rädd och sitter hemma.
Norran har varit i kontakt med pojkens familj, som inte vill lämna några kommentarer, men är nöjda med hur skolan har hanterat knivincidenten. Händelsen är polisanmäld av både skolan och flickans föräldrar.