En man åtalas i Skellefteå tingsrätt för vållande till kroppsskada efter att hans hund attackerat en kvinna i 70-årsåldern sommaren 2022.
I augusti 2022 attackerades en kvinna av en hund i en by i Skellefteå kommun. Kvinnan, som i dag är i 70-årsåldern, vistades i sin sommarstuga. Hon bestämde sig för att cykla in till byn, när hon plötsligt hörde hundskall och högljudda rop bakom sig.
– Jag såg en hund som sprang efter mig, säger kvinnan till Norran.
Det var grannens vakthund som hade slitit sig lös och närmade sig i full fart.
– Hunden var ganska stor, det var ett köttberg som jagade mig. Det var väldigt skrämmande, säger kvinnan.
Kvinnan sänkte farten och hoppades att hunden då skulle lugna ned sig. Men vid en vägkorsning hann den ifatt – och gick till attack mot kvinnans lår.
– Jag trodde inte det var sant. Jag bara skrek rakt ut: ”Han biter mig!”, berättar kvinnan.
Ägaren sprang efter och tog tag i hunden. Kvinnan uppsökte sjukvård. Hon tvingades sy såret med fyra stygn, samt ta en stelkrampsspruta och fick antibiotika utskrivet.
Drygt ett och ett halvt år senare åtalas hundens ägare, en man 60-årsåldern, för vållande till kroppsskada. Åklagaren anser att mannen begick gärningen av oaktsamhet, då han brustit i uppsynen av sin hund utomhus och inte haft den kopplad. Mannen varken erkänner eller förnekar brott, enligt åtalet.
– Det känns bra att det inte bara rinner ut i sanden, säger kvinnan.
Hon tyckte själv att det var viktigt att anmäla, eftersom det annars riskerar att hända igen.
– Nästa gången kanske det drabbar ett barn. Vi fick senare veta att det inte är första gången något hänt med den här hunden. Men ingen annan har anmält.
En utredning från Statskontoret från i år visade på stora brister i polisens och länsstyrelsernas arbete med att stoppa farliga hundar. Myndigheterna samarbetar för dåligt och det görs för få omhändertagande av hundar, enligt rapporten.
En kartläggning från SVT från ifjol visar att endast 87 procent av anmälningar till landets länsstyrelser om aggressiva hundar och katter, leder till några åtgärder.
– Det är jätteskrämmande att det får fortgå, säger kvinnan.
För henne har händelsen skapat en känsla av otrygghet. Besöken till stugan har blivit färre.
– Det är inte härligt att vara där längre. Vi är där, men vi håller distans till grannen. Vi vågar inte ta hit våra barnbarn, för tänk om hunden skulle slita sig lös igen? Det är jätteledsamt, för barnen älskar att vara där.