Räddningstjänsten på väg ner till Skellefteälven den 8 april 2019.
Att åka ut på ett larm tillhör de arbetsuppgifter som jag tycker allra minst om. Men det ingår ändå i uppdraget och då är det bara att ta på sig den gula pressvästen och sätta sig i bilen.
Ibland är platsen för det inträffade väldigt konkret, andra gånger mer diffus. Så var det den 8 april då det kom ett larm om ”Drunkning, kommunalt vatten, Skellefteälven”.
Larmets koordinat, som man inte alltid kan lita på, var placerad i höjd med Anderstorp/Södra Hedensbyn och eftersom digniteten på larmet var oklar och min kollega Elin fanns tillgänglig följde hon med.
Jag körde, hon spanade. Vi såg två pimplare, men ingen dramatik, inga räddningsfordon. Jag körde på Anderstorpsleden nästan ända fram till Bergsbyn innan vi vände mot Älvsbackabron. Kanske kunde Elin se något därifrån?
Larm om person i älvenUnder tiden satt jag i bilen och pratade med kollegan Lina som sökte uppgifter på annat håll. Hon hade fått veta att det var någonstans på norra sidan av älven och att polisen var på plats med hund. Polisens kommunikatör hade också sagt något svävande om att det setts mycket fåglar på platsen.
När jag hörde det sista blev jag iskall. Tänk om det var personen som försvann i älven några månader tidigare? Det vore mardrömmen.
Elin såg inget från bron och vi drog vidare mot Mjölnarvägen. Där fanns både polis- och brandbil på plats och jag tog en bild på brandmännen – en del iklädda torrdräkter – som bärandes på en bår försvann längs med järnvägsspåret. Ute på isen kunde vi ana poliser och en hund, men vi hann inte ta oss fram till platsen innan sällskapet kom mot oss igen.
”Vad var det för något?”, frågade jag polisen som kom först.
”En fiskpinne”, svarade han.
”Va?”
När han utvecklade svaret till ”en infrusen lax” förstod jag att det som jag byggt upp till ett riktigt skräckscenario i själva verket inte var någonting alls. Det som jag initialt trodde var en fiskare som gått genom isen, sedan befarade var kvarlevorna efter en avliden person visade sig alltså vara en lax som lämnats kvar på isen.
För den väldigt intresserade kan jag berätta att laxsidan, enligt brandmannen som måttade med armarna, var cirka 30–40 centimeter lång. Huvud och stjärt saknades.