Lasse Hyvönen med en av sina "bebisar". – Jag brukar likna mina nyckelharpor med ett nyfött barn och resonera "Vad kan du tänkas bli för en individ när du blir stor, då ingen är den andra lik".
Vi hinner inte mer än att komma in genom ytterdörren förrän vi blir attackerade av en ljushårig pälsboll som lystrar till namnet Lynx. Det skriver VK, som träffat Lasse Hyvönen.
– Han är understimulerad, bekräftar matte Catharina Melin och hämtar en tovad leksak fäst i ett snöre på en pinne som får katten att, i alla fall för tillfället, tappa intresset för de nyanlända besökarna.
Inne i vad som vi förmodar är musikrummet, står Lasse Hyvönen och inspekterar några av sina nyckelharpor som han byggt själv. Samtliga är prydligt upphängda på den blåblommiga väggen. Även fioler och gitarrer samsas, tillsammans med ett svart piano i ena hörnet.
Kan det vara så att du är en stor älskare av musik?
– Ja, det kan man verkligen säga att jag är. Jag har alltid älskat musik och särskilt inom rockgenren. Jag och några kompisar bildade ett band under tidigt 70-tal och spelade flitigt under flera år. Det var verkligen helfestligt.
Och när kom folkmusiken in i ditt liv?
– Det var också på 70-talet. Jag arbetade som lärare och minns att jag åkte iväg på en utbildning till Ammarnäs och fick då möjligheten att lyssna en kollega som spelade finska valser på dragspel. Efter det blev jag helt såld och kände efteråt att "den där musiken vill jag också lära mig att bemästra".
Sagt och gjort. Kort därefter byggde Lasse Hyvönen sin första fiol och han berättade vidare hur han pendlade mellan att fortsätta spela i rockband parallellt med att utforska folkmusiken.
– Båda genrerna är jättekul att spela, men det blev väl så att jag tappade gnistan till slut och ville göra något annat efter ett tag. Men då musiken ligger mig varmt om hjärtat dröjde det inte länge förrän jag plockade upp i vart fall folkmusiken igen.
Att Lasse gick från att bygga en fiol till att sedermera specialisera sig på nyckelharpor blir man ändå lite nyfiken på.
I pannrummet nere i källaren har Lasse Hyvönen alla maskiner och verktyg han behöver för att kunna tillverka sina nyckelharpor.
Hur kom det sig att du valde att rikta in dig på just nyckelharpan?
– Rent visuellt är det ett vackert instrument, men det kanske framför allt är tonerna den ger ifrån sig som gör det extra roligt och utmanande att bygga.
Nyckelharpa är ett stråkinstrument med nycklar som trycker mot strängarna för att avdela strängen för önskad tonhöjd. För att frambringa ljud används en stråke. Det karakteristiska nyckelharpljudet uppstår genom resonanssträngar som finns under spelsträngarna. Nyckelharpan hänger på magen på den som spelar ungefär som en gitarr, och stråken förs nästan lodrätt upp mot den spelandes skuldra.
Instrumentet är gjort av trä från topp till botten. Strängarna är gjorda av stål och nycklarna är också gjorda av trä.
Lasse Hyvönen tar fram en av sina nyckelharpor och demonstrerar genom att spela en liten trudelutt.
Det första som slår en är det lite speciella ljudet. Man kan tycka att den låter lite hesare än en fiol, men den har lika ljusa toner som fiolen. Dock går det inte att förneka att musiken är minimalistiskt meditativ, trolsk och stämningsfull i all sin enkelhet.
Däremot är VK:s utsända reporter och fotograf rörande överens om att spela på en nyckelharpa ser minst sagt invecklat ut, för att inte tala om att bygga en.
– Jag byggde en fiol och det var inte alltför komplicerat. Men visst, det finns alltid för- och nackdelar med alla instrument på ett eller annat sätt.
Lasse leder oss vidare ner till pannrummet i källaren där han har sin lilla verkstad. Där finns alla maskiner och verktyg han behöver för att kunna tillverka sina nyckelharpor.
– Det här är min mancave kan man säga. Här kan jag avsätta 150 timmar per harpa, om det ens räcker, och vara i min egna lilla kreativa bubbla. Det är meditativt och fantastiskt kul.
Att bygga nyckelharpor gör Lasse Hyvönen i första hand mest för sin egen skull, som en kul hobby och han har byggt ett tiotal totalt genom åren. Men visst händer det ändå ibland att han tar på sig att renovera liksom sälja en del instrument.
– Vi är inte så många som bygger i dag, men det finns några som arbetar med det på heltid.
Han tillägger:
– Jag gillar att pyssla och använda händerna till att skapa, och när jag inte bygger harpor så åker jag runt och musicerar på olika spelmansstämmor, så att ha det som en heltidssysselsättning, nja, jag är fullt ut nöjd med så som upplägget ser ut nu. Det bästa av två världar.