Den fyra meter lång trasdockan som är med i Annas nya föreställning och som hennes dotter Greta koreograferat och dansar med i ”Mi madre muerta”.
Till vänster den nya studion som är i två plan.
Sedan början av 80-talet har Anna Jonsson varit en aktiv och erkänd konstnär i Sevilla, Spanien. Anna är uppvuxen i Bureå och lämnade Skellefteå efter gymnasiet. Hon åkte på en kibbutz och efter det jobbade hon i Stockholm som undersköterska när hon bestämde sig för gå lärarutbildning men tyckte att det var ganska tråkigt. Anna bestämde sig för att läsa spanska ett år i Uppsala men konstyrket lockade mer.
– För att komma in på konstfack i Stockholm så behövde man en ett års förberedande konstutbildning så jag tänkte att jag går den i Spanien och får samtidigt lära mig prata mer spanska så slår jag två flugor i en smäll. Och det var så roligt att jag stannade kvar, säger Anna och skrattar.
För kunna fortsätta att studera på konstfack i fem år på Isabel de Hungría, Universidad de Sevilla, åkte Anna till Sverige för att sommarjobba och sedan dess har hon blivit kvar och jobbat som konstnär.
Här jobbar Anna med en gobeläng eller kan också funka som matta i lockhook teknik.
– Jag är skulptör och sedan dess har jag gjort allt möjligt. Videos, broderi och nu för tiden jobbar jag med teater. Jag har gjort en del mjuka skulpturer i textil. Men jag jobbar nog mest med lera som jag bränner och målar med ägg och linoljetempera och den sista månaden har jag börjat jobbat med stop motion teknik och det är jätteroligt.
– Den som kan gå i högklackade skor har pondus, den som har dyra italienska skinnskor har pengar och står med båda fötterna på marken och vet vad hen vill. Snoppskorna handlar nog om att fnissa lite åt allt, berättar Anna.
Staty i gamla stan i Sevilla La Plaza de la Pescadería, en hyllning till Clara Campoamor, den berömda politikern och feministen. ” Jag har medvetet gjort den låg så också barn kan se och känna på statyn”, säger Anna.
– Jag hoppas att mina verk ska väcka reaktioner. De är färggranna figurer ofta kvinnor och djur.
Två skulpturer som Anna har gjort, Herr gris och senaste lådtrosor.
Nu bor Anna med sin familj och arbetar som konstnär i Sevilla. Hon har nyligen haft premiär för ”Mi madre muerta” (Min döda mamma) på Teatro Central och den 11-13 mars i Teatro Pradillo Madrid. Det är en solodans/performance som hennes dotter Greta har koreograferat där hon dansar med en fyra meter lång trasdocka.
–Jag är medlem i MAV Mujeres en las Artes Visuales en nationell förening för kvinnliga konstnärer. Annars går egentligen all min tid åt till mitt jobb som jag älskar.
”Jag har gjort lite olika skor, den har med makt att göra. Den som kan gå i högklackade skor har pondus, den som har dyra italienska skinnskor har pengar-makt som står med båda fötterna på marken och vet vad hen vill”, säger Anna.
Staden Sevilla utlyste en tävling och Anna lämnade in ett förslag och vann. Sedan 2007 har hon en staty i gamla stan i Sevilla La Plaza de la Pescadería, en hyllning till Clara Campoamor, den berömda politikern och feministen som är mest känd för att förespråka kvinnors rättigheter och valrätt under skrivandet av den spanska konstitutionen 1931.
– Att få ha statyn i Sevilla är en ära. Genom den har jag fått mycket feedback och många kontakter runt om i världen eftersom det inte finns så många kvinnliga statyer runt om i städerna.
– Jag saknar min familj, årstiderna att kunna gå ut och sätta mig på bron på Bondevägen 6 i Bureå när våren kommer och det luktar jord, fil, limpa med Kalles kaviar.
”Min mormor i bild med Nathanel och min mamma Birgitta och storasyster Margit (som antar jag tjuvtittar på) Detta är en av många scener i
– Ibland har jag funderat på att flytta hem men jag trivs så bra här. Jag åker hem varje sommar förutom sommaren som var, då kunde jag inte då covid 19 hade mer eller mindre paralyserat Spanien. Jag får hemskickad en tidning som heter Skellefteåtidningen. Sen så har jag ju min syster Ekruka som vi kallar henne och mamma som berättar vad som händer.