”Att dreja känns magiskt. Det är jättehärlig att få vara lite lerig och kletig på händerna ibland”, säger keramikern Jenny Björklund.
I ett litet uthus i byn Selet har Jenny Björklund, 34 år, sin verksamhet. Känslan är både rustik och hemtrevlig när man kliver in i den lilla keramikverkstaden. Som att förflytta sig till en hantverkare någonstans på den franska landsbygden, och det är ingen slump att tankarna går dit.
– Under studietiden var jag i Frankrike på ett utbytesår, där läste jag vinkunskap i kombination med ekonomi, säger Jenny Björklund.
Det var även i Frankrike som hon för första gången kom i kontakt med keramikhantverket.
– När jag väl hade provat var jag fast, säger hon och smuttar på varmt kaffe i en egentillverkad keramikkopp.
Efter studierna i franska Dijon hamnade hon på den svenskägda vingården Tirreno i Toscana. På den italienska vingården gjorde hon sin praktik och skrev en uppsats.
– Jag fick jobba med allt möjligt, från traditionellt vingårdsarbete till turism.
Såskannor, tallrikar, muggar och mycket mer produceras i keramikverkstaden.
Ljusskålar med vinkorkar avslöjar Jennys stora vinintresse.
Produktionen är mestadels bruksföremål.
”Är jag pigg och har druckit kaffe kan jag göra ett femtiotal skålar på en kväll”, säger Jenny.
Jenny förklarar att hon alltid har haft en konstnärlig sida, men dåligt tålamod. Den kombinationen gör att hon inte så gärna målar tavlor.
– Jag blir less innan tavlan är klar. Att dreja något tar mellan tio och femton minuter och sedan är det klart, det är fantastiskt. Dessutom blir det aldrig något svinn, är jag missnöjd så knölar jag bara ihop leran och börja om på nytt.
I dag jobbar Jenny halvtid som ekonom och sommelier på Svensk Cater i Skellefteå samtidigt som hon sedan ett halvår tillbaka driver keramikföretaget Njuta Keramik.
– Det är en hobby som har blivit ett halvtidsjobb.
Hennes största kund är Winery Hotel i Stockholm som ägs av den toscanska vingården hon tidigare praktiserade på. En kund som passar hennes produktion eftersom hon framför allt tillverkar bruksföremål som tallrikar, skålar och muggar. Keramiken som Jenny levererar används i hotellets dagliga verksamhet samt till försäljning i deras butik.
– Jag försöker att skapa keramik efter en meny, mat och keramik är en rolig kombination.
Förutom att hon levererar till företagskunder i restaurang- och kafébranschen driver hon en webbshop där vem som helst kan gå in och handla. När Jenny skapar bruksföremål i en större serie så väger hon leran och mäter varje föremål för att alla ska bli så lika varandra som möjligt. Då krävs samma egenskaper som hos en ekonom, nämligen noggrannhet.
– Jag gillar att göra likadana saker i en större serier, säger hon och skrattar.
Jag försöker att skapa keramik efter en meny, mat och keramik är en rolig kombination.
Jenny har lyckats kombinera sina tre något omaka yrkeskompetenser: vin, ekonomi och keramik.
– Det är en bra kombo att ha kreativa sysselsättningar på sidan av ekonomin, det kan bli lite tradigt med siffror.
Att inte satsa allt på företaget utan låta det vara en deltidssysselsättning har sina fördelar, menar Jenny. Anställningen som ekonom gör att hon har en stadig lön samtidigt som keramikföretaget erbjuder omväxling och andra utmaningar.
– Keramiken är nog inte något man blir rik på.
I ett uthus har Jenny sin rustika keramikverkstad.
Jenny kommer ursprungligen ifrån Uppsala och det var kärleken som fick henne att flytta norrut. Maken Erik Björklund är visserligen även han från Uppsala, men yrkesrollen avgjorde bostadsort.
– Han är geolog och jobbar i Björkdalsgruvan. En geolog är inte så flyttbar så därför flyttade jag hit.
Eftersom Jenny ville ha en keramikverkstad och Erik i sin tur efterfrågade en gård så föll valet på Selet, en och en halv mil nordväst om Byske. En plats där de nu har bott i fyra år och trivs förträffligt, försäkrar Jenny.
– Här blir vi kvar, säger Jenny.