I det här fallet gäller det ett passande jultema – nämligen granar. Speciellt om kommunen väljer att prioritera bort att sätta upp dem. För ett sådant beslut togs av tekniska nämnden, för att det behövdes sparas pengar.
Nämnden funderade även på att avliva fåglarna på Nordanå, men kunde dra en lättnadens suck när det visade sig att det ändå inte skulle bli någon besparing i år och att det var lite naturlig avgång på fåglarna i vilket fall som helst. Funderingar hann dock väcka anstöt hos befolkningen. Däremot beslutade man att sluta spola vissa isbanor och att skippa grusning och underhåll på vissa vägar, vilket kanske kan betraktas som en åtgärd med större inverkan på befolkningen, som trots det passerade utan större ramaskri.
Men tillbaka till granarna. Frågan tycks ha ett starkt symbolvärde för småorterna. Få saker verkar kunna få invånarna att kraftsamla än hotet om granlöshet. Det var i alla fall bilden om man ska döma av insändare till tidningen. I Burträsk tog man, i likhet med många byar i dag, även saken i egna händer för att skaka fram en gran med belysning.
I Norran har vi behandlat ämnet i antal artiklar under året. Jag var en av reportrarna som skrev om granärendet och var även den som fick uppgiften att förmedla att nämnden minsann hade svängt i frågan. På grund av opinionen kan man misstänka. Nu skulle det bli granar på serviceorterna i alla fall.
Det gick inte att ta miste på ordföranden Ola Burmans lättnad när han kunde lämna det positiva beskedet till invånarna i början av november.
Det var också trevligt att få skriva om ett positivt beslut i en fråga som väckt sådant engagemang.
Men som journalist skulle man förstås önska att även andra beslut vi skriver om rönte lika stort intresse och skapade debatt. Saker vi har lagt ned dagar på att beskriva och bearbeta. Saker som har ännu större inverkan på vår vardag, hälsa och framtid.