Mängder av minnen. I samtalet med Norran har Sirkka-Lisa med sig en del album från ett händelserikt liv, minnen finns det gott om, från hela världen. Foto: Jeanette Lövgren.
Den åsikten framför en rad asylsökande till Norran. I Boliden är Sirkka-Lisa en välkänd profil EFS, svenska kyrkan och Röda Korset.
– Många flyktingar kallar mig för mamma.
– Så länge jag orkar så vill jag ställa upp och hjälpa människor som har det svårt, säger Sirkka-Lisa som kom till Sverige som krigsbarn 1942.
Sirkka-Lisa hamnade hos en jordbrukarfamilj i Värmland.
– Jag blev dräng och fick en egen ko när jag fyllde tio år.
Den familj som Sirkka-Lisa bodde hos var engagerade inom Röda Korset.
– Vid tio ålder hjälpte jag till med att riva lakan som fållades med röd tråd för att återanvändas till bandage åt krigsfångar.
Grönland nästa
Efter sjuårig folkskola arbetade Sirkka-Lisa som hembiträde. Därefter blev det arbete inom Pingstkyrkan, bland annat med söndagskolor. Efter några år i Finland följde nya utlandsuppdrag.
– Jag gifte mig 1959 och så småningom föddes tre döttrar. Hela familjen flyttade efter en tid till Grönland, där bidrog vi till att bygga upp en missionsstation. Från 1966 till 1975 bodde familjen på Grönland.
Hemma i Sverige utbildade sig Sirkka-Lisa inom vården. I Falköping arbetade hon under många år inom missbruksvården och med att hjälpa kriminella.
– Dessvärre utsattes jag för mordhot av flera klienter, jag fick livvaktsskydd.
Under 80-talet flyttade barnen hemifrån och makarna skilde sig.
– Förutom mina tre döttrar hade jag vid denna tid också fått ett grönländskt "bonusbarn", en son, som var tre månader gammal. Den grönländska familjen kunde inte ta hand om barnet.
Hjälpsändningar
I samband med Tjernobylkatastrofen blev Sirkka-Lisa kontaktad av hjälporganisationer och hon fick förfrågan om hon kunde ställa upp.
– Det blev flera resor med hjälpsändningar till Ukraina. Jag var också med om att bygga upp ett gästhem för hjälparbetare i Ukraina
Sirkka-Lisa har också arbetat på många olika ställen i Sverige, bland annat i Kalix och Gällivare innan hon flyttade till Boliden.
– Från Kalix var jag med flera gånger till Ryssland med hjälpsändningar.
Under perioder av livet har Sirkka-Lisa även arbetat i Argentina. Där har hon också varit med om att starta en syfabrik och en kyrka samt att hon arbetat med vård i Argentinas bergstrakter.
– Under den tid jag utbildade min inom vården här i Sverige passade jag också på att lära mig språk. Jag kan knagglig engelska och så har jag studerat spanska och ryska. Dessutom kan jag ju grönländska och danska.
Jobb på Västbanken
I samtalet med Sirkka-Lisa dyker minnen upp hela tiden. Hon säger till Norran att hon glömt att berätta att hon även arbetat på Västbanken med hjälpverksamhet.
– Det var på ett arabiskt sjukhus. Jag arbetade med handikappade barn och lärde ett av barnen att gå.
Nu finns som sagt Sirkka-Lisa på plats i Boliden. På frågan vad som varit och är hennes drivkrafter när det handlar om ideellt arbete är svaret:
– Jag har nog alltid känt mig lite utanför, jag kom till Sverige som flykting. Det känns som att jag inte känt mig hemma någonstans, men då jag väl är på plats utomlands så anpassar jag mig snabbt.
Sirkka-Lisa säger också att hon i många sammanhang har lättare att umgås med människor som kommer från andra länder.
– Jag är så impulsiv och intresset för människor från andra länder har alltid följt mig. Sedan har jag genom gudstron upplevt att jag har en kallelse att ställa upp.
Artikelskrivande
Sirkka-Lisa säger att hemma i Boliden har hon banankartonger fyllda med minnen från andra kontinenter och länder.
– Dessvärre finns inte alla dagböcker kvar. Men jag vill gärna åka ut i skolor, kyrkor och föreningar och berätta om mina minnen
Sirkka-Lisa har också vanan inne att formulera sig som journalist, både i radio och genom att skriva artiklar.
– Under den period då jag arbetade i Norrbotten så jag var ofta ute i skolorna och berättade om mitt innehållsrika liv för elever.
När det gäller flyktingsituationen som nu finns i Sverige så säger Sirkka-Lisa:
– Många av svenskarna känner bara till sol och badstränder när det gäller utlandsresor. Vi här i Sverige har nog inte riktigt förstått hur bra vi har det och vilka villkor som människor i många andra länder lever under.
Solidarisk. Sirkka-Lisa Marin har inga planer på att skära ner på sitt engagemang, hon är en världsmedborgare i ordets bästa bemärkelse. Foto: Jeanette Lövgren.
Möter kompis. Utanför Röda Korsets lokal stöter Sirkka-Lisa Marin plötsligt ihop med en kompis, Wilson Ramos från El Salvador. Wilson bor också i Boliden. Foto: Jeanette Lövgren.