Regnet smattrar på taket till växthuset. Det var här och på motorcykeln som Hans-Eric Wallin skulle tillbringa sina helger och lediga kvällar, efter att den politiska banan var över. Meningen var att livet skulle gå in i ett lugnare tempo.
– Tanken var att vara med i valrörelsen med full kraft och sedan trappa ner, men så blev det inte. På grund av stroken har jag fått trappa ner betydligt tidigare.
Inne i växthuset har tomaterna skiftat färg från grönt till rött och melonerna har växt till imponerande storlek. Det börjar bli skördetid.
– I växthuset har jag tillbringat enormt mycket tid. Att odla är som att få nya barn varje år. Här är jag nära livet. Trots sjukdomen har jag försökt att sköta växterna under sommaren, men sambon Katrin Jonsson har behövt hjälpa till med vissa saker. Att vattna tomatplantorna tar i dag 40 minuter mot att det tidigare bara tog 10 minuter.
Det var i slutet av mars, det som inte får hända, hände. Hans-Eric Wallin var på en facklig kurs på Medlefors och skulle äta lunch.
– Jag hann ta första tuggan innan jag tappade gaffeln. Därefter kunde jag varken röra höger eller vänster hand. Konstigt nog blev jag inte rädd, men det var en märklig känsla.
Det blev ambulanstransport till lasarettet och där blev han kvar i fyra veckor.
– Första morgonen när jag vaknade på lasarettet tänkte jag: I går var jag fullt frisk och i dag kan jag inte resa mig upp. Min värld rasade samman, men jag samlade mig snabbt och tänkte att det hade kunnat vara mycket värre. Jag hade ingen känsel i högerbenet. De hade kunnat köra över mig med en truck utan att jag hade känt det. Snabbt blev jag bättre och efter tre dagar kunde jag lyfta högerhanden fem centimeter och efter två veckor kunde jag röra alla mina fingrar.
Det är nu ungefär fem månader sedan han blev sjuk. Hans-Eric Wallin har inget problem med att hålla humöret uppe trots att han tycker att tillfrisknandet går långsamt.
– Jag hade hoppats på att kunna gå redan i höst, men så blir det tyvärr inte. Det är tur att jag har en dålig kropp och ett bra humör. Tvärtom hade inte varit så kul, säger han och skrattar.
Han har under större delen av tiden efter stroken fortsatt jobba politiskt, men arbetet på Leab har han däremot varit sjukskriven ifrån. Planen är som tidigare, att vid årsskiftet avveckla de flesta politiska uppdragen och se till att få mer tid för sina fritidsintressen.
– Jag kommer att sakna människorna, men inte alla kommunala handlingar. Nästa sommar är planen att kunna köra jordfräs och motorcykel. Då ska jag ha en långsemester.