Filmen ger en långsam, ingående beskrivning av stegen in i Auschwitzlägret. Det största av Nazitysklands förintelseläger.
Den visar hur han och hans familj iklädda randiga dräkter, med fångnummer som enda identitet, står på rad, hur han ser sin mamma och systrar försvinna och förstår att han aldrig ska få se dem igen. Hur han och hans far sida vid sida går mot sitt öde. Att bli slavar så länge krafterna finns. Hur han försöker rädda sin far, men ett vägval blir ödesdigert och fadern blir skjuten. Lögnerna. Hoten. Dödsångesten blir påtagligt. Bilder av högar av döda kroppar, bilder av svält och plågor. Nazismens ansikte.
Alla dessa intryck blir ännu starkare när den snart 90-årige Emerich Roth kliver upp på podiet i Norsjö. Kraftfullt berättande om sitt livslånga arbete att, som han själv säger: ”förhindra att hatet ska få fäste i unga människor. ”
– Det har blivit min livsuppgift, min läkning är att hjälpa andra. Varför överlevde jag? Jo, kärleken i min barndom gav mig den kraften, säger han.
Han reser runt och föreläser för elever. Tidigare under dagen har elever från högstadiet och gymnasiet i Norsjö hört honom, på kvällen är det allmänheten.
– Jag kom till Sverige 1950 för att min syster Elisabet fanns här. Jag utbildade mig till socionom, terapeut och har hjälpt ungdomar med missbruksproblematik.
Men han hade tigit om sin historia ända fram till den dag då han såg några ungdomar göra Hitlerhälsning.
– Ingen reagerade. Det var nog det värsta. Jag insåg att kunskap måste spridas för att undvika att historien upprepas. Passivitet och likgiltighet är svåraste fienden. Det krävs kunskap i vad hatet bottnar i. Kunskap om varför människan handlar fel, säger han.
Efter filmen inbjuds publiken att ställa frågor. Många frågor rörde hur han psykiskt lyckades komma tillbaka till livet, men någon uttryckte också oro inför nazismens återkomst i framtiden:
– Är vi sådana, kan vi bli sådana? undrade någon.
– Människor kan bli tvingade till saker. Men det handlar om att välja kärlek i stället för hat. Barndomen spelar stor roll. Barnens förebilder är viktiga. Skolan måste ha resurser som ger barnen komplement där inte föräldrarnas roll räcker till för att ge barnen grundtrygghet. Det vi gett barnen får vi igen när dom tar över.
Emerich Roth har skrivit två böcker. Den ena behandlar just detta ämne och den andra är skildring från hans upplevelser av judeförföljelsen och förintelsens fasor.
Han har även skapat en fond "Emerichfonden" som verkar mot våld och för mänsklighet. Ur denna delas årliga stipendier ut till den som verkar i hans anda. www.emerichfonden.nu
kärleken i min barndom gav mig kraft att överleva
