Den 5 augusti för ett år sedan efterträdde Lorens Burman Bert Öhlund som kommunalråd i Skellefteå. Premiärdagen på jobbet minns Lorens väl.
– Golvet i mitt tjänsterum var fyllt av vatten på grund av en vattenskada som inträffat på natten.
Nu, ett år senare, möter Norran det S-märkta kommunalrådet i den lilla byn Lillkågeträsk. Det handlar om en riktig idyll. Solen är uppe trots att klockan är över åtta på kvällen och liksom tidigare denna sommar är det stekhett ute. Lorents Burman tar Norranteamet med på en flotte, fikakorgen finns med och mitt ute på sjön är samtalsämnet hur det första året varit på det nya jobbet.
– Ungefär som väntat. Jag var inställd på tuffa och långa arbetsdagar. Det är ytterst få kvällar jag har fått chans att vara hemma med familjen. Sju till åtta möten och sammanträden varje dag och kväll är ingen ovanlighet.
Detta faktum innebär givetvis att familjen, med de fyra barnen, inte alltid har fått se Lorents så ofta hemmavid i det idylliska huset i den lilla byn som bara har 28 invånare vintertid.
– När dottern blev förvånad att vi skulle äta middag tillsammans hela familjen en måndagskväll så får man sig ju en tankeställare.
Nu sommartid försöker Lorents prioritera familjen. Det handlar om fyra veckor semester, även om det också ofta inträffar avbrott i ledigheten.
– Jag får rycka in även sommartid vid evenemang och invigningar. Men det gäller ju också att ladda batterierna för en het valrörelse i höst.
Blev då det första året ungefär som han väntat sig att det skulle bli?
– Glädjeämnena har varit många under året. Jag har fått vara med om att utforma budgeten för första gången. Visionsarbetet om att vi ska bli 80 000 medborgare i kommunen har varit inspirerande. Engagemanget är stort i fokusgrupper och studiecirklar.
Men det första året har även bjudit på motgångar. Givetvis tänker då Lorens Burman bland annat på folkomröstningen om Centrumbron.
– Jag är det fjärde kommunalrådet som "ärvt" frågan. Att det skulle bli ett nej är egentligen inte så förvånande, folkomröstningar i kommunerna brukar sluta med att en majoritet säger nej.
Nu måste omtag ske vad gäller översiktsplanen, att hitta vettiga trafiklösningar anser Lorens blir svårt. Förseningar i alla de projekt som planeras lär det också bli, som kulturhus och resecentrum.
– Demokrati är tidsödande processer.
Samtidigt med demokrati har dock Lorents och hans parti stor makt, de har egen majoritet i fullmäktige.
– Visst har jag makt, men med det följer ett stort ansvar. Och blir besluten fel så är det jag som får stå i skottgluggen.
Många anser att demokratin till vissa delar befinner sig i kris, partierna har svårt att locka medlemmar och många politiker vittnar om hot och trakasserier.
– Jag är förskonad. Men visst tänker man sig för, jag vill inte gå ensam genom stan en lördagsnatt.
I höst kommer Lorens att få tampas med idel nya personer som gruppledare i de andra partierna.
– Inga bekymmer, vi har ett bra samtalsklimat. Synd bara att den manliga dominansen är närmast total bland gruppledarna.
När det gäller kommande mandatperiod så har Lorents som ambition att försöka hitta mer tid med familjen.
– Det måste gå och får vi behålla vår majoritet så blir vi ju två kommunalråd efter nyår.
Ambitionen framöver är även att bygga fler och utvecklade nätverk på riksplanet.
– Fokus första året har ju varit att prioritera möten på det lokala planet.
Vintern och våren har varit hektisk. I stiltjen ute på sjön verkar dock kommunalrådet avslappnad, ingen stress märks. Vad pysslar då Lorents med i hembyn Lillkågeträsk sommartid? Jo, bland annat brädfodring av huset, bad och fiske med familjen samt matlagning.
– Det är skönt att få jobba med händerna.
Även om som sagt ambitionen är att hitta mer tid med barnen så lär det bli svårt i höst då valrörelse stundar.
– Det måste bli ett regeringsskifte och då får vi äntligen chans att sätta spaden i jorden för Norrbotniabanan.