Invigd. Waine Dagmarsdotter klippte bandet som förklarade statyn invigd.
Under fredagen var det FN-dagen i Skellefteå. För att fira det arrangerades därför en välkomstceremoni kring den nya statyn i Stadsparken: "Gråtande pojke på bänk". Under dagen skedde även en manifestation av Skellefteå asylnätverk vid skulpturen för alla människors lika värde.
– Vi ville hälsa Gzim, som pojken hette, välkommen till Stadsparken. En påminnelse för oss att varje människa är lika mycket värd och att han hade fått ett så mycket bättre liv om han hade fått stanna i Sverige, säger Waine Dagmarsdotter.
Gzim och hans familj åkte runt i Europa och kom till slut till Sverige. Här hamnade han i Boliden och där blev han kompis med Knutte Wester. Det gick knappt en enda dag utan att Gzim var och hälsade på i hans ateljé. När han efter ett år i Sverige fick veta att han och hans familj skulle utvisas blev många i byn förskräckta.
– Han hade lärt sig svenska och kommit in i det svenska samhället, säger Dagmarsdotter.
Mötet med Gzim inspirerade Knutte Wester till att 2013 göra en film och en utställning "Den frusna sjön" där statyn av Gzim ingick. Den ställdes ut på Skellefteå konsthall under 2013.
Maud Ragnestam Asplund kände Gzim väl då han ofta hälsade på henne på frisörsalongen i Boliden.
– Det var världens gladaste pojke. Han skiljde sig från de andra barnen och han ville alltid sitta hos mig och läsa Kalle Anka-tidningar, säger Ragnestam Asplund, som även hon tog illa vid sig då han blev utvisad.
– Det gjorde verkligen ont, inte bara för mig utan även för andra. Alla visste vem han var och jag ville bara gråta i dagar efter att jag fick veta det. Han hade kunna ha det så bra här, säger hon samtiigt som hon försvinner med blicken mot statyn i Stadsparken.
– Jag tycker däremot att den borde vara i Boliden. Visst, här ser fler människor den, men vi hade gärna tagit en liten version av den i Margaretaparken, säger hon.
Nu är i alla fall statyn på plats i Skellefteås nya stadspark. Längst ner i parken sitter Gzim på en bänk för att påminna oss om att alla människor är lika mycket värda.
Känslomässigt. Maud Ragnestam Asplund kände Gzim och invigningen blev känslofylld för henne.