De nya underjordsbehållarna står utanför kvarteren Ringduvan, hyreshusen som Skebo byggde på Curt Degermans tomt i centrala Skellefteå. De har varit i bruk i cirka två månader.
Just utanför Ringduvans portal står två sopbehållare. En för hushållssopor och en för matavfall. Lite längre bort står fem andra sopbehållare som hanterar plast, metall, glas, tidningar och kartong.
– Skebo hörde av sig till oss och funderade på sophanteringen. De hade sett andra kommuner som hade underjordsbehållare och undrade vilka tankar vi hade kring dem. Jag berättade att jag tycker det är jättespännande och något som vi är väldigt positiva till, säger Agneta Lantto Forsgren, sektionschef vid avfallsavdelningen vid tekniska kontoret.
Tar liten plats
Hon och några personer från Skebo åkte till Umeå för att se hur deras underjordssystem fungerade och fick en positiv bild.
– Det är nytänkande, spännande och roligt. Det är ett snyggt system som tar liten plats jämfört med ett soprum. Eftersom det är under jord där det är plus fyra grader slipper man lukterna som annars kan uppkomma på varma sommardagar. Och det känns bra att satsa på sortering, säger Agneta Lantto Forsgren.
Norran passar på att vara med vid tömningen av de båda kärlen för hushållssopor och matavfall. Det är Annie Jonsson och Anders Lindmark som kommer för att tömma.
– Det här kommer att bli spännande. Det är nytt för oss också, nu är det andra gången jag tömmer här, säger Anders Lindmark.
Plötsligt blir det stopp
Han börjar med behållaren för hushållssopor. En kran manövreras ut och sätts fast i öglorna på kärlet. Sedan bär det iväg uppåt. Men plötsligt blir det stopp. På lastbilen sitter lampor, en grön längst ned, en orange i mitten och en röd högst upp. Lyser den gröna är det okej – då orkar kranen. Men lyser det orange eller rött är det inte bra – då är det för tungt. Nu lyser det rött.
Anders Lindmark släpper ned kärlet och gör ett nytt försök. Rött direkt igen.
– Det här går jag bet på, säger han.
Han testar det andra kärlet istället, det med matavfall. Då får han en grön lampa och lyfter högt innan kärlet kommit ur sitt underjordshål. Det svajar och gungar lite, det tar lite tid innan kärlet är ovanför containrarna på lastbilsflaket. Där töms behållaren genom att bottnen öppnas. Sedan styrs behållaren tillbaka till sitt hål. Det är precision – inte mycket luft mellan.
Tre veckors intervall
Efter det flyttar Anders Lindmark lastbilen betydligt närmare den första sopbehållaren och testar igen. Nu går det. Lamporna stannar vid grönt. Anders pustar ut.
– Men undrar hur det går om det står en bil parkerad här när vi kommer. Det är ju inget parkeringsförbud. Det är sagt att vi ska tömma med tre veckors intervall, men det kan vara för mycket, grunnar han.
Och reportern grunnar på hur det ska gå när det blir vinter. När det ligger några decimeter nysnö runt och på sopbehållaren, riskerar det inte att bli trångt om det faller ned snö i de precisa underjordshålen?
– Jag tror det kan bli problem. Om det faller ned snö så är risken att jag inte får ned behållaren i botten helt och hållet igen, säger Anders Lindmark.
Agneta Lantto Forsgren berättar vad de fick lära sig vid studiebesöket i Umeå.
– Man måste förstås skotta och hålla rent runt behållarna. Det är ingen skillnad jämfört med en vanlig sophämtning. Man kan inte bara låta det snöa över.
Har det förekommit att sopbehållarna frusit fast?
– Nej, det var det inte någon som pratade om. Det har gått väldigt smärtfritt i Umeå, säger hon.
Vad hamnar investeringsnotan på för Skebo?
– Den ingår i en totalentreprenad så kan jag inte svara på den frågan. Generellt kan man säga att det är något dyrare än att bygga en ny miljöstuga men att man tar igen en del den kostnaden genom man har längre hämtningsintervaller, säger Patrik Sundberg, Skebo.