Den hund som i söndags bet ihjäl sin ägare i Robertsfors attackerade ett barn för två år sedan. Det visar sig nu att det fanns lagstöd för att omhänderta hunden efter incidenten med barnet.
Den hund, som i söndags bet ihjäl sin ägare i Robertsfors, attackerade ett barn för två år sedan. I polisanmälan som gjordes efter händelsen står att läsa att hunden bet barnet i båda benen och att barnet får djupa bitmärken efter attacken. Barnet förs med ambulans till sjukhus där hen opereras. Även hundägaren skadades vid det tillfället, hon fick utslagna tänder och sår på handen. Ägaren berättade då också för polisen att hunden hade attackerat vuxna tidigare.
Tre dagar efter attacken på barnet skickar Länsstyrelsen i Västerbotten ett brev till hundägaren där de skriver att de fått in två anmälningar angående hennes djurhållning, rapporterar VK. De skriver också att Länsstyrelsen inte själv har konstaterat dessa brister och att de därför vill komma i kontakt med henne för att utreda det som inträffat.
I de handlingar som VK begärt ut från länsstyrelsen gällande fallet så framgår att länsstyrelsen och hundägaren sex dagar senare har ett telefonsamtal. I samtalet säger hundägaren att hunden svarar på aggressivitet och att den reagerar aggressivt på skrik. Hon säger också att hon veckan efter ska åka med hunden till Lettland och lämna den hos en person där.
I ett samtal åtta dagar senare uppger hundägaren, enligt en tjänsteanteckning hos länsstyrelsen, att hunden är i Lettland.
Därefter finns inga handlingar hos länsstyrelsen i ärendet.
Hunden fördes dock inte till Lettland utan blev kvar hos kvinnan i Sverige och drygt två år efter attacken på barnet så attackerar hunden hundägaren så svårt att hon avlider.
När VK dagen efter den dödliga attacken ställde frågor till länsveterinär Annelie Grip Hansson om varför de inte gjorde någon kontroll på om hunden fanns kvar i hemmet sa hon att de inte har mandat att göra det.
– De uppgifter som vi hade var att hunden hade exporterats. Då stannar vårt ansvar där tyvärr, sa länsveterinären Annelie Grip Hansson vid länsstyrelsen i Västerbotten.
Annelie Grip Hansson är länsveterinär på Länsstyrelsen Västerbotten.
Och att det är på detta sätt stämmer, länsstyrelsen har inga mandat att göra kontroller enligt tillsynslagen.
– Lagen om tillsyn över hundar och katter är för att skydda människor och andra hundar från en aggressiv hund, medan djurskyddslagen är för att skydda djur från att bli vanvårdad av människan. Länsstyrelsen får göra kontroller enligt djurskyddslagen, för att se om ett djur far illa, men de har inte mandat att göra kontroller enligt tillsynslagen. Men det är krångligt, ni sätter fingret på något som kanske inte är helt tydligt, säger Lena Jacobsson, som är förundersökningsledare vid polisens nationella djurskyddsgrupp.
– När en hund attackerat och orsakat skador finns det lagstöd att ta hand om hunden och göra en ordentlig mental undersökning av den, säger Johan Beck-Friis, veterinär och lärare i djurskydd vid Linnéuniversitetet.
Det som länsstyrelsen dock har mandat till, det är att omhänderta en hund.
– När en hund attackerat och orsakat skador, såsom i fallet här när ett barn blivit skadat, då finns det lagstöd att ta hand om hunden och göra en ordentlig mental undersökning av den, säger Johan Beck-Friis, veterinär och lärare i djurskydd vid Linnéuniversitetet och som tidigare bland annat varit generalsekreterare för Svenska djurskyddsföreningen och deltagit som regeringsexpert i en utredning om en ny djurskyddslag.
”När en hund attackerat och orsakat skador finns det lagstöd att ta hand om hunden och göra en ordentlig mental undersökning av den”, säger Johan Beck-Friis, veterinär och lärare i djurskydd vid Linnéuniversitetet.
Han säger att vid en allvarligare attack så är det enligt regelboken så att hundar brukar tas om hand och utredas.
– Det är rätt så genomgående utredning man gör då där man provocerar hunden på olika sätt och ser hur den reagerar. Är det så att man då anser att den här hunden är osäker så kan det tas beslut om att avliva den, säger han.
Johan Beck-Friis tycker att det är märkligt att hunden inte togs om hand vid attacken för två år sedan, och han tycker också att det är märkligt att länsstyrelsen inte följde upp om hunden verkligen flyttade till Lettland.
– De kollar inte att så verkligen har skett alltså? Min uppfattning är inte att länsstyrelsen har så begränsade befogenheter att de inte kan kolla upp det. Det är inte helt ovanligt att en djurägare ljuger för myndigheterna för att slippa bli av med sin hund, det borde länsstyrelsen ha vetat, att det är en ganska vanlig reaktion, säger han och fortsätter:
– Skulle jag ha varit länsveterinär skulle jag definitivt ha prioriterat ett sånt här ärende.
– En hund som bitit ett barn eller någon annan allvarligt, borde enligt min mening ha omhändertagits för veterinärundersökning och besiktning, bedömning och utlåtande.
Helena Striwing, som är jurist med djurskydd som specialitet, ifrågasätter agerandet.
– För egen del finner jag det egendomligt att en myndighet låter sig nöja med besked om att hunden ska avyttras till Lettland. Ska problemet dumpas där?
– En hund som bitit ett barn eller någon annan allvarligt, borde enligt min mening ha omhändertagits för veterinärundersökning och besiktning, bedömning och utlåtande. En sådan hund är troligen så farlig att rekommendationen till länsstyrelsen sannolikt blivit att hunden bör avlivas, säger Helena Striwing.
Lena Jacobsson som är förundersökningsledare vid polisens nationella djurskyddsgrupp vill inte uttala sig om det specifika fallet, men säger att länsstyrelsen vid en hundattack har stöd i tillsynslagen att omhänderta en hund.
– Så det hade man kunnat göra i det här fallet, ja. Man kan göra det direkt, men man kan också göra det i efterhand, ett så kallat skrivbordsomhändertagande, det har länsstyrelsen mandat att göra. Gör man det ska hunden läkarundersökas och se så att den inte själv har ont och därför gör på det här viset, och sen ska den testas. Då försöker man återskapa en situation så gott det är möjligt som påminner om situationen där hunden har betett sig.
Men det finns lagstöd som gör att man kan omhänderta en hund, men det är alltid en bedömningsfråga som länsstyrelsen måste göra baserat på den information de har.
Huset där hundattacken inträffade spärrades av efter händelsen.
Länsstyrelsen kan också utfärda förelägganden.
– De är ofta utformade på det viset att hunden exempelvis ska bära munkorg och ha koppel på allmän plats, där hunden riskerar att möta andra hundar och människor. Så det tragiska i det här fallet är att den här hunden inte hade stoppats av det, det hade inte hjälpt eftersom attacken skedde i hemmet. För man förelägger aldrig att en hund ska ha munkorg inomhus i sin egen bostad.
I händelsen för två år sedan där länsstyrelsen får information från polisen om att ett barn attackerats, att ägaren också skadas när hon försöker stoppa hunden och det i polisanmälan också framkommer att hunden attackerat tidigare – brukar hunden normalt sett omhändertas mot den bakgrunden?
– Jag vill inte uttala mig om det här fallet. Men det finns lagstöd som gör att man kan omhänderta en hund, men det är alltid en bedömningsfråga som länsstyrelsen måste göra baserat på den information de har. Det ska vara något allvarlig för att man ska omhänderta ett djur enligt tillsynslagen, och det länsstyrelsen då har att bedöma är om det är allvarligt eller inte om en hund attackerat ett barn i en bostad och också attackerat vuxna, säger Lena Jacobsson.
Länsveterinär Annelie Grip Hansson ser inte att länsstyrelsen hade kunnat agera på något annat sätt i ärendet.
– Vi agerade inom de ramar som lagen ger oss. Då vi fått uppgifter om att hunden inte längre fanns kvar i landet fanns inget mer att göra. Tillsynslagen för hund och katt ger oss inte möjlighet att åka hem till ägaren och kontrollera att uppgifterna stämmer, säger Annelie Grip Hansson.
Kvinnan avled från sina skador och en man fick transporteras till NUS i ambulanshelikopter.
I fall länsstyrelsen vetat att hunden var kvar hade det mycket väl kunnat bli tal om ett omhändertagande och en bedömning av hundens mentala status.
– Men det är förstås en helt hypotetisk fråga. Nu bedömde vi det som trovärdigt att hunden inte var kvar och agerade därefter, säger Annelie Grip Hansson.
Vad tycker du om att tillsynslagen inte tillåter er att göra hembesök och kontrollera att till exempel de uppgifter en hundägare uppger stämmer?
– I vissa fall hade det förstås varit bra om en kontroll hade kunnat göras, men lagen har sina brister och förtjänster. Det är inte meningen att vi ska kunna åka hem till hund- och kattägare, utan håller de kontrollerna på en administrativ nivå, säger Annelie Grip Hansson.