Helena Lindahl bor i en lantlig idyll. ”Jag är ju en bondflicka”, säger hon.
Helena Lindahl är hemma igen efter några dagars upptakt med riksdagsgruppen. Under de tolv år hon varit riksdagsledamot för Centerpartiet har det aldrig varit aktuellt för henne att flytta till Stockholm, och hennes hem i Gumbodahamn ligger blott en by ifrån där hon växte upp. Här har hon sin hund Elton och sin trädgård, och här kan hon känna lugn även i de hårdaste stormar.
– Jag är ju en bondflicka. Som barn kunde jag inte förstå hur min mamma och bonuspappa kunde hålla på så mycket med trädgården, men nu är jag likadan. Jag mår bra av att ha fingrarna i jorden, säger Helena.
Helena var två år när hennes pappa gick bort. Det var en tuff tid för hennes mamma, som där och då var ganska ensam om att ha invandrarbakgrund. För Helena blev det viktigt att "vara som alla andra", och det var först i vuxen ålder hon började intressera sig för sin släkts historia. Efter att hennes mormor dött pluggade Helena i Warszawa för att komma närmare sina släktingar.
– Jag tror att alla söker sina rötter, oavsett var de kommer ifrån. Och det var så mycket jag inte hann fråga mormor om.
Helena Lindahl upplever att landsbygdsfrågor tas på större allvar nu än när hon började inom politiken för tolv år sedan.
Helena tystnar och blickar ut genom köksfönstret. Hon minns hur hon som liten brukade stryka sin mormor över handleden för att hon tyckte att det skrovliga som fanns där kändes skönt att röra vid. Med tiden började hon förstå siffrornas innebörd.
– Visste du att det finns studier som visar att musungar ärver sina föräldrars trauman? Jag vet inte om det är samma sak för människor, men jag tänker jätteofta på det som hände min mormor.
Helena har besökt Auschwitz ett antal gånger och sett lägret där hennes mormor satt fången. Vad tänker hon om att det än idag finns nazistsympatisörer och de som förnekar förintelsen?
Det har stormat en del kring Helena Lindahl men hon sitter lugnt på verandan. ”Jag står för mina åsikter”, säger hon.
– Jag blir förtvivlad. Jag är bara en liten droppe i livets ström men jag försöker göra det jag kan för att levandegöra en berättelse bland många andra. Min mormor hade perioder då hon inte ville leva, hon bar på en överlevares skuld. Jag vill vara öppen med det precis som hon och mamma har varit.
Att Helena valde att bli politiker tror hon grundar sig i det band hon känner till släktens historia men också i hennes känsla för hembygden.
– Ibland kan jag känna att det är hopplöst, att problemen är för stora. Men samtidigt så kan ju alla göra någonting. Jag kan påverka i mindre skala, så att det till exempel finns fler mackar och affärer på landsbygden, sådant som också är viktigt i människors liv.
Helena upplever att landsbygdsfrågor tas på större allvar nu än när hon började i politiken, och att Norrland som region fått högre status. På så sätt har hennes jobb blivit lättare, medan det på andra sätt blivit svårare. Med en ökad hotbild mot främst regeringsmedlemmar, har även Helena blivit mer försiktig. Men det bär henne emot att tumma på öppenheten.
– Det är en fin del av demokratin som är få länder förunnade, att folk kan ringa eller komma förbi. Vi har slagits för det vi har i Sverige och jag vill stå fast vid det.
”Jag kan påverka i det lilla”, säger Helena Lindahl om sitt politiska uppdrag.
Helena menar att det är viktigt att kunna samarbeta med alla partier och ha respekt för varandras åsikter. Hon tycker att det är alldeles för mycket fokus på SD, inte minst från mediernas sida.
– SD bildades av folk med nazistsympatier, så självklart är det inte det parti jag helst samarbetar med. Men att kalla SD för dummisar hjälper inte, det måste handla mer om att med sakliga argument förklara varför våra förslag är bättre.
I statsministeromröstningen 2019 valde Helena Lindahl att som enda centerpartist i riksdagen rösta emot Stefan Löfven som statsminister. Löfven fick möjlighet att bilda regering och ett januariavtal med Centerpartiet och Liberalerna. Helena kallades politisk vilde och tror själv att hon av en del ses som kontroversiell.
– Det väckte många typer av känslor skulle jag tro, för det är ju väldigt ovanligt. Men jag vidhåller att det var rätt sak att göra och ett sätt att stå upp för det jag lovat väljarna. Det är det polska i mig, att vara öppen och rak. Som liten kunde jag bli frustrerad över att mamma och mormor, som var uppvuxna i enormt hierarkiska samhällen, ofta böjde sig för överheten. Det var ju en överlevnadsstrategi för dem. Jag vägrar göra det, jag vill stå för det jag tycker och vara rak i ryggen.
”I trädgården ser man resultat ganska snabbt, till skillnad från i politiken”, säger Helena Lindahl.
Helena fick inte enbart ris för sitt ställningstagande utan också en hel del kärlek. Så pass mycket kärlek, att hon kom på tapeten när det skulle väljas ny partiledare efter Annie Lööf.
– Det var inget jag hade funderat på, absolut inte. Men många visade mig sitt stöd och delade mitt sätt att se på politiken, och då tycker jag att man har ansvar att ställa upp så att dessa medlemmar representeras på något sätt i processen.
Helena nekar till att hon skulle vara besviken över utgången, och säger att det var väntat att inte bli vald med tanke på kontroversen kring henne. Hon skrattar lite och säger:
– Man belönas sällan omedelbart när man går före, oavsett om man har rätt i sak. Men när jag kandiderade fick jag ju chansen att prata mer i media om landsbygdsfrågor och presentera en annan linje som också finns bland medlemmarna, och det är jag glad för. Det räcker bra för mig!
Helena Lindahl
Familj: Stor och härlig familj i Sverige och Polen.
Läser: Karin Smirnoffs "Jag for ner till bror" (Helena säger sig känna igen flera karaktärer från grannbyn).
Lyssnar på: Är rätt mycket allätare, men gillar Sophie Zelmani, Norah Jones, Diana Krall, pudelrock, 70- och 80-talsmusik med mera.
Drömmer om: Att se och möta bergsgorillorna i norra Uganda.
Kuriosa: Är utbildad gymnasielärare (i Umeå) och jobbade ett tag på Kaplanskolan i Skellefteå där Helena själv gick gymnasiet.