Toby Cowern är överlevnadsinstruktören som valt ett liv i norra Sverige.
En stor del av sin tid här har Toby Cowern, som har både militär- och extremsportsbakgrund, jobbat med att vägleda turister och lokalbefolkning som vill utforska de norrländska skogarna, älvarna och sjöarna, och gett dem kunskaper kring hur man överlever i vildmarken. Den senaste tidens ökning av nyinflyttade har gjort att han har fått förändra sitt upplägg något.
– Jag har gått från djupdykande flerdagarskurser till korta introduktionskurser. De här människorna har lockats hit av balansen mellan arbete och fritid och är spända på att få bege sig ut i naturen. Men de har ingen aning om vad de håller på med! De behöver en bra och snabb introduktion, säger han.
Toby gillar att vara med människor som är så entusiastiska över att få vistas utomhus.
– Jag har varit här i 16 år nu, och det är lätt att bli lite trött och cynisk. Men när du ser dessa nya människor ute i skogen och ute på sjöarna, påminner det dig om att det här är en alldeles fantastisk plats att bo på.
Toby Cowern hjälper naturälskande nyinflyttade att klara sig bättre i vildmarken. "De behöver en bra och snabb introduktion", säger han.
Tobys intresse för överlevnadsstrategier började tidigt.
– Jag intresserade mig för belägringen av den iranska ambassaden i London 1980. Den avslutades med att en brittisk militärgrupp, SAS, stormade en byggnad och räddade de flesta ur gisslan. Jag blev besatt av SAS och när boken "SAS Survival Handbook" publicerades så sparade jag mina fickpengar och köpte den. Jag var helt fascinerad över de överlevnadstekniker som fanns.
Han gick sin första riktiga överlevnadskurs som 11-åring och vid 14 års ålder hade han gått alla kurser som erbjöds i Storbritannien.
– Då läste jag om kurser i norra Sverige. Jag bad min pappa följa med och åkte hit. Jag var förstås värdelös eftersom jag bara var ett barn, men jag fullkomligt älskade det! Så jag kom tillbaka för att gå fler kurser, och när jag var 18 år tog jag även med mig min mamma som precis börjat med naturfotografering. Hon kom hit, blev kär i stället, tillbringade tre veckor här, åkte hem och skilde sig från min pappa och flyttade hit på heltid!
Toby Cowern visar hur man kan göra upp en eld med hjälp av tändstål.
I Storbritannien arbetade Toby som säkerhetsansvarig för en pub-, restaurang- och nattklubbskedja med 350 etableringar över hela landet och 10 000 anställda.
– Sorgligt nog trodde jag som 27-åring att alla hade samma hjärtklappningar och stickningar i armarna som jag. Det var ganska uppenbart för mig att jag inte skulle bli särskilt gammal. Jag skulle nog dö sovande vid ratten på motorvägen på grund av hur intensivt jobbet var.
Dessutom var hans barn fyra och två år gamla, och han ville ge dem samma bekymmerslösa barndom som han själv hade haft. Men det var inte möjligt i Storbritannien.
– Det var inte säkert att låta barnen ströva omkring fritt där. Jag satte mig ner med min fru och sa 'Vi måste pröva något annat, det här fungerar inte för oss'. Jag sade upp mig och vi flyttade hit med utgångspunkten att vi kunde flytta tillbaka om två år om vi inte gillade det. Efter sex veckor hade jag bestämt mig för att aldrig återvända till Storbritannien. Trots att min fru och jag numera har separerat stannade vi här allihopa, även barnen, för varför skulle vi flytta tillbaka?
I Sverige kan Toby Cowern äga sitt eget hus och samtidigt vara skuldfri, en stor skillnad mot det tidigare livet i Storbritannien.
En av de stora fördelarna med att bo här – strax utanför Robertsfors – är de finansiella, menar Toby. Här äger han sitt eget hus och är skuldfri. Det sociala skyddsnätet har också varit en viktig faktor.
– Vi kan klaga på sjukvården, men i jämförelse med andra länder fungerar det så otroligt mycket bättre här med hälsovård, skola och social välfärd.
Det många nyinflyttade vittnar om, att det kan vara svårt att lära känna nya vänner, tycker inte Toby är något problem.
– Jag gillar att bo här eftersom jag vill bli lämnad ifred. Om jag vill kan jag vara social, men det finns inte samma förväntan här som i Storbritannien där du skulle gå till puben varje fredag. Det är en sådan befrielse!
Finns det då inget negativt med livet här?
– Tempot i privat- och affärslivet här kallar jag för en glaciär malning. Allt tar så lång tid. Det är skönt ibland, men du måste också kunna växla upp för att få saker gjorda. Och den gröna omställningen behöver en högre växel just nu. Till 2030 måste Sveriges energiproduktion öka med 400 procent! Med den glaciärhastighet vi har för närvarande kommer det inte att hända, och det är medborgarna som blir lidande. Många branscher behöver arbeta mycket snabbare. Men det finns bara en hastighet här uppe, och den är väldigt långsam.