Emma och Anton Folkesson med barnet Karl-Gustav. Bakom dem står Emmas föräldrar Arnold och Gertrud Bäckström samt Nils Larsson som är anställd på gården.
Sedan slutet på 1700-talet har gården i Valsfäboda funnits inom familjen. Under generationer har det varit självklart att något av barnen skulle ta över, men det är inte lika självklart i dag. När vi frågar Arnold Bäckström, Emmas pappa, hur det kändes när dottern berättade att hon ville ta över, syns det tydligt att han blir rörd.
– Man blev ännu mer glad än man kan vara glad. Jag hoppas det ska gå bra för dem så klart, men det ska det ju göra, säger Arnold Bäckström.
Arnold Bäckström har bott hela sitt liv på gården och varit med om den tekniska utvecklingen som skett inom jordbruket. Från att ha mjölkat korna för hand till att ha robotar.
– Det är en helt annan värld. Då allt arbete gjordes för hand betydde det att man var tvungen att vara duktig på grovarbete. 1948 fick vi trefas och då satte vi in mjölkmaskinen, säger Arnold Bäckström.
Det har också skett en förändring gällande antalet kor. När han växte upp hade familjen 14 mjölkkor vilket i dåtidens mått var många. I dag finns det runt 60 mjölkkor på gården.
I Sverige har antalet mjölkkor, antalet nötkreatur och totala antalet företag med nötkreatur minskat varje år och har gjort det under ett antal år. Minskningen har också drabbat Robertsfors kommun, men där finns fortfarande en stark tradition av jordbruk. Robertsfors är den kommun i länet som har klart flest kor, flest antal kor per invånare och flest företag som involverar kor. Robertsfors kommun har exempelvis tre gånger så många kor som Vindelns kommun har. En orsak till att det fortfarande finns så många bönder i kommunen tror Arnold Bäckström bland annat beror på att lantbrukarna stått enade tillsammans under perioder när det varit tufft.
– Det var en tid då föreningsrörelserna var otroligt starka, åtminstone i den här bygden, säger han.
– Det är kul och bra att vi har ganska många bönder runtikring oss, det är bra för utbyten, säger Emma Folkesson.
Hon hoppas att den rådande coronakrisen gör att allmänheten förstår vikten av att Sverige ska kunna producera sin egen mat.
– Det hade varit roligare att jobba om vi fick betalt för vad varan kostade i stället för att jobba för att konsumenterna ska kunna köpa billigt och så får vi stöd i stället. Det är märkligt. Man hoppas ändå att konsumenter ser värdet med att vi har en högre självförsörjningsgrad, säger hon.
I Robertsfors kommun finns ett starkt jordbruksfäste. En anledning till det handlar om att marken är frodig. - Vi har bra förutsättningar, men sedan tror jag ändå det spelar roll att andan är så djupt rotad, säger Emma Folkesson.
Tiderna har som sagt förändrats drastiskt. I dag är det ett helt annat typ av arbete, men en sak är detsamma, att ta hand om djuren. Det är också just det som lockade Emma Folkesson att ta över gården.
– Jag har alltid varit intresserad och tyckt att det är kul med kor. Och det är en drivkraft att ge dem förutsättningar för att de ska kunna bli gamla. Sedan att ha nära till jobbet och styra sin egen dag. Det är otroligt härligt när det går bra.
Det är så klart en del utmaningar med att vara mjölkbonde i dag. Många gårdar är i dag storskaliga och de mindre gårdarna kan ha det tufft. Konkurrensen till övriga Europa är också hård.
– Det är en öppen marknad och vi har lite andra förutsättningar jämfört med andra länder i Europa. Vi har kortare växtsäsong och får inte samma utväxling, säger Emma Folkesson.
Efter kriget på 40-talet fick jordbruket jättestora bidrag för att kunna öka produktionen. Något årtionde senare svängde det till att vi istället skulle importera mer råvaror, men senare insåg politikerna att det inte heller var helt hållbart. - Under 80-talet fick vi ett rejält statsbidrag och många byggde ut. Vi har rationaliserat och kanske satt in dubbelt så mycket kossor, men inkomstnivån har legat på ungefär samma, säger Arnold Bäckström.
Det var inte självklart att Emma Folkesson skulle ta över gården. Hon ville gärna göra det, men inte helt själv. Sedan träffade hon sin nuvarande man och när det var dags för generationsbyte på gården slog de till. Paret ville inte behöva ha allt för storskalig gård och därför gör de som förr i tiden, kombinerar jord och skog där Anton sköter skogsbruket då han även tidigare jobbat med det.
– Det är bra att kunna ha det på en lämplig nivå, säger Anton Folkesson.
– Vi får fler ben att stå på och Anton kan också göra det han brinner för, säger Emma Folkesson.
Emma och Anton Folkesson tog över familjegården i oktober förra året.
De har även fortsatt hjälp på gården av Emmas föräldrar. De flyttade ut ur huset för att den yngre generationen skulle kunna ta över, men de flyttade inte långt. Bara 100 meter därifrån har de byggt ett hus.
– Vi brukar skämta om att Arnold nu har flyttat hemifrån efter 80 år, säger Gertrud Bäckström.
Robertsfors kommun har 132 aktiva gårdar. Det innefattar allt från potatis och spannmålsodlare till äggproducenter och mjölkbönder. Enligt jordbruksverkets statistik från 2018 så var det 61 företag i Robertsfors kommun som involverade kor.
Olof Norberg, näringslivsansvarig på Robertsfors kommun menar att det främst är den fina marktillgången som har skapat många jordbrukare.
– Robertsfors är ett extremt starkt jordbruksfäste. Det hänger ihop med marken. Marken har skapat en tradition av att du kan försörja dig och leva på det här och det har varit så i väldigt många år, säger han.
Antal företag i Robertsfors med kor för mjölkproduktion har dock minskat. 2003 var det 77 företag och 2016 var det 46.
OM FAMILJEN BÄCKSTRÖM/FOLKESSON
Familjen Folkesson:
Namn: Emma 28 och Anton 31, barnet Karl-Gustav snart två år.
Gör: Driver Valsfäboda gård AB med mjölkkor och skogsentreprenad med en maskingrupp, Norra skogsägarna är uppdragsgivare.
Intressen: Hästar, körsång, bakning, skoter, skog och familjen.
Instagramkonto: valsfabodagard
Familjen Bäckström
Namn: Gertrud 64 och Arnold 81
Familj: Fyra barn, Emma är yngst.
Intressen: Läsa, resa, byggnation, barnbarnen och se Morden i Midsomer om kvällarna.