Rosa mundi heter den här polkagrisfärgade rosen som var en av de första att odlas i Centraleuropa.
Trädgården skapades med bidrag från EU för landsbygdsutveckling och med hjälp av ideella krafter från byn. I dag drivs den på hobbynivå av Elke och Martin Beyer på gårdens ägor, strax intill deras bostad.
När Norran kommer på besök i början av augusti har den mesta blomsterprakten blommat ut, främst på grund av ihållande regn i juli, men det finns fortfarande en hel del rosor att beskåda. Kommer man dit för att se rosornas blomning när den är som bäst är det lämpligast att komma efter midsommar och en bit in i juli.
Martin visar runt i trädgården som även rymmer odling av andra perenner och berättar om de rosor som fortfarande blommar.
Från början hade de 110 olika sorter, en stor andel av de cirka 150 rosor som går att odla här i norr. Men paret, som ursprungligen kommer från Tyskland, har fått erfara att lerjord i kombination med kylan i norr och regn varit en utmaning.
– Klimatet och den här marken är ett bekymmer. I min utbildning fick jag lära mig att det är perfekt med lerjord för rosor, men inte här. De vill gärna ha sandig och näringsrik jord. Det har krävts en del dränering av marken, säger Martin Beyer.
En del rosor har inte klarat det, andra har bytts ut.
– Det kommer en del nya sorter från Finland och Kanada nu som är härdiga. Dessutom har jag några rosor som är unika, som man hittat på någon gammal gård och som man inte känner till eller som inte längre odlas aktivt.
Han visar en Skedaros, en av de mörkaste sorterna de har, som hittades på en gård i Skeda. En annan som blommar är rosen Järnvägen som hittades på en järnvägsstation och han ber mig lukta på den. Den har en väldigt distinkt parfymig rosdoft.
– Ja, det är typiskt för damascenarosor. De används för att tillverka rosolja. Det är trevligt när folk i byn säger att det doftar från trädgården.
– Men det är inte bara blommorna som är spännande utan även nyponen i olika form och färg, stjälkarnas taggar och höstens blad, tillägger han.
Nypon kan variera stort både i färg, storlek och form. De här är nästan svarta. Blomman är en enkel vit.
I trädgården finns bara buskrosor. Ädelros fungerar inte här. Rosorna delas in i grupper i trädgården och här finns bland annat vilda rosor, albarosor och pimpinellrosor.
I ett hörn av trädgården finns ett gäng insektshotell tillverkade av en förskola.
– Vi försöker främja mångfald och vi använder inga gifter i odlingen. På andra sidan aroniahäcken runtom har vi en äng som slås en gång per år. Det är också en del i det. Det är inget intensivjordbruk och en helt annan flora.
Det växer även ett gäng nyponrosor i olika färger strax utanför den inhägnade delen av trädgården.
Trädgården är öppen för allmänheten och de tar ingen entré. Under säsong brukar det även bjudas på konserter och en kakfrossa i trädgården.
– Många kommer hit och bara sitter ner på någon av bänkarna och trivs. Andra går runt och fotograferar rosorna. Det är helt okej att ta med sig en filt och korg och ha en picknick i trädgården, säger han.
Den enda förhållningsregeln är att man ska ta upp efter sina fyrfota vänner.
Besökarna kommer från länet, angränsande län och södra Sverige. Det kommer också en del tyskar.
– Jag pratar med besökarna ibland och guidar en del.
Och det går inte att ta miste på att Martin har en stor passion för rosor. Om varje ros har han mycket att berätta och fascineras av deras färger, doft och växtsätt. Och att de kan bli gamla – flera hundra år.
– Kanske är det därför vi har planterat detta, för att någon ska kunna säga om några hundra år att det var några konstiga tyskar som gjorde detta en gång i tiden.