– Det är jättecoolt att vi har det här i Sverige. Det är som en koppling mellan pistvakt och sällskapsresan på något vis, säger Marcus Granqvist.
Det swishar brädåkare och skidåkare till höger och vänster. En solig dag som denna börjar pisterna bli sladdriga av solljuset och handskarna blöts fort vid kontakt med snön. Familjen Granqvist Persson har just tagit sig ner till hotellet efter att ha varit i pisten. De har rest 130 mil från Borlänge och sommaren till snön i Riksgränsen:
– Det är häftigt. Sommaren hade redan anlänt och vi tänkte “ska vi verkligen åka upp till snön”. Men när vi får de här dagarna är det helt fantastiskt. Jag är jättelycklig att vi valde det här, säger Marcus Granqvist.
I skiduthyrningen, några meter bort, står Alexander Staflund och servar kunderna med både hjälmar, pjäxor och skidor. Han är säsongsarbetare och har tillbringat tre månader i Riksgränsen.
– Jag tycker offpisten här är bäst. Jag brukar ofta åka i Hemavan men det här är bästa stället att vara på i Sverige, säger han och förklarar att jag befinner mig där vid rätt tidpunkt. För vädret har varit bedrövligt i vår och det här är en av fem soldagar hittills i april och maj, säger han.
Inne i hotellfoajen pustar bröderna Leif Wiklund och Janne Bygdemo ut. Leif berättar att han besökte Riksgränsen redan 1957. Då fanns inte ens bilväg hit.
– Då kändes det här som världens ände. Vi åker tåg nu också. 22 timmar tar det till Karlstad. Det är en upplevelse det också, säger Leif Wiklund vars ben är helt slut efter fyra dagars åkning.
– Vi fick en dag med sol i alla fall, ler han.
Utanför hotellet bryter Jessica Engroos trenden. Hon chillar inte utan går i rask takt. Hon är på väg för att städa och berättar att hon flyttade till Riksgränsen för ett år sen. De förälskade sig i stället när de var på väg till Lofoten.
– När min man senare såg en jobbannons i flödet tog han jobb här och i fjol sålde vi huset i Åbo. Vi hyr en lägenhet av företaget på våfflan istället och jobbar här.
Hur är det att bo här?
– Det är fantastiskt roligt. Jag har jobbat på Låktatjåkko fjällstation och min man är på fastighetsdelen. Jag gillar naturen här och närheten till vildmarken och fisket. Livet har lärt mig att det är just nu som gäller.
Hur är det att åka i backarna här?
– Jag gillar inte slalom. Jag är uppe ibland och har några familjedagar i backen. Men jag åker hellre på längden, säger Jessica Engroos.
Närmare en kilometer högre upp i berget jobbar liftvakten Julia Aho, 21. Hon sitter på en stol och njuter av solskenet vid liftavfarten vid nedre stolliften. Hon förklarar att hon ser till att ingen ramlar och berättar att det inte enbart är unga snowboardåkare som passerar henne. Utan det är en ganska blandad kompott. Själv är hon där för skidåkningen och hon gillar samtidigt känslan av att bo i fjällen.
Under pandemin tappade Lapland Resorts, som äger anläggningen i Riksgränsen och Björkliden, omkring en tredjedel av gästerna. Men nu har det varit en normal säsong med 35 000 gäster berättar Christophe Risenius som är marknadschef. Men den 29 maj är det sista dagen liftarna tar upp entusiasterna på fjället. För 2,6 meter snö smälter fort och någon åkning under midsommarafton blir det inte i år, berättar han.
Nedanför hotellet, vid parkeringen, träffar jag Johan Söderström och Patrik Markström som tagit en spontanresa hit. De har träffat både skåningar som testat på skoter och blivit vittnen till många som fått betala dyrt för parkeringen. Det är nämligen första året som hotellet har infört parkeringsavgift och bara under deras två nätter i bilen har de sett tiotalet lappade bilar.
– Vi har hängt här vid bakluckan på kvällarna och träffat otroligt mycket folk. Åkningen var bättre än vi trodde, säger Patrik Markström innan han slänger sig i bilen och tar sikte söderut. Högre upp i backen tar sig familjen Granqvist Persson ett åk till.
– Man kan kanske jämföra det här stället med Alperna, men det går knappt att jämföra. Vi brukar annars åka mycket i Sälen, men det går heller inte att jämföra. Det finns ett helt annat utbud med restauranger och bowlingbanor och annat där. Här är det lite som det alltid har varit. Vi åker skidor och sen njuter vi av vyerna bara. Det här är helt unikt och jag hoppas fler får uppleva det, säger Marcus Granqvist