Höstn deri Leillvattne hadd vöre grön å he hadd blast möitje. “Vere jer se konstit nufförtin” sucke gamlern deri bynom. Dem vor ju van att he skull komma snjön i november atameinstone, om eint förr.
Men are jenna hadd he ruuve ånnerlit redan om sommarn. Dem hadd ju bruke väänt oppa a Kall-Klara å a Kall-Lovisa i augusti, men dem komme aller. Höstn vart varm å dem hadd fatt gott om äpplern, bära å grönsakren. Skolbarna deres hadd fatt möittje sjå ve att slit opp rota å gräva opp potatern, eller “pärern” som en del saij.
Je meinnes väl att skolbarna deri Leillvattne dem bruke odel matn under skolti? Lärara å föräldra tainkt att barna skull lär se bonska bätter om dem samtidit fäkte ve he som vax oppa jola å djick att eta. Å he ruve löickes. Nu voor källara å boern omkring skola brano välföilld. Nu gälld he för dem som laga deill matn att göra han se massli att barna veille eta bra.
Idag var he lögdan å barna vor ledi, men he syntes ända nager människ som knåra oppa deill skola. He var styrelsa för Bonska Akademin deri Leillvattne som skull träffes å resoner om framtin. He var n Franse, a Potat-Anna, n Manne, frua hans a Sara-Greta å etter dem a Faster Rosa å n Hampus. Ja å sen var he ju a Leill-Greta, steinta n Franse å a Potat-Anna, trei ar gammal. Hon sprant föri dem aall å stampe redan iväg oppför trappern deri skolhuse.
Skola deri Leillvattne var n redjäl gammal börning, gul ve tjwå våninga. Nederst fanns he en gymnastiksal som även brukese för festligheter iblann. Da kalle dem saln för.
”Varmvattne” – för att fa ne nalta ”mysigare” som öingrenern bruke saij.
Men idag var he da icke ”mysigt” uta galom, he var december å vere var gratt. Styrelsa skull nu böri möte ve att tala nalta om framtin, herna ve klimate å vå dem kånne göra jerna.
N Manne som var olförar räkne ve att dem skull vara klaar om tjwå tiimm. Sen skuull dem knåra iväg deill bröiggstöwurn n Franse som vanlit å kruup ne attve elln uti storommern å eta. Han hadd lova att he skuull vaal nanteing ovanlit ganga jenna, eint bara nöjbaka kakurn.
Nu hadd dem taje se oppför trappa allihopen å stampe ein deri skola å gymnastiksaln.Först ein var a Leill-Greta förstas. Hon vart väldit faijen över aall repa å bollarn å raiskapen som fånnes eini saln. Hon to en boll å sprant iväg sööver. Baina hennars for som e härvelkors.
– Da man var ong da danse värta oppa en kalvromp, skratte a Faster Rosa. Om man ha hadd orken hennars da skull man eint behöv nan stol. Men nu veill I ju sla me borta bainom. I ha vorte som ussel, I ha hadd krimmen, å I tjänn me nalta bekklut. Föriveckun flätte I dera bronom a for ill me nalta.
– He var ju illa, sa n Franse. Men jerna ha ve nu stola att seittj oppa. Var se go.
– Tackar tackar, sa a Rosa å sätte se. I skull väl eint klaga ejentligen. He feinns maang som hava ne värre.
– Jå he feinns he sannerligen, sa n Manne som var olförar deri Akademin å bruke läsa möittje om vå som henne uti värta.
– För en del jer he värmen å törka se att dem eint kånna odel matn å maang ader hava överschwämninga. Men ve bruk ju fraiist djöra nanteing bra för värta å faltje, om ve kånna…. Jaa vå ska ve hitt oppa i ar taink je?
– I taink oppa henna ve streten ja elektriciteten alltså, att streten ha vorte se dyr. Vå djöra ve at he, saa a Faster Rosa.
– Ve kånne ju aall vara mar hull om lyse å aall ader a graij ve hava som behöv streten, sa a Potat-Anna.
– Jåå. men he jer ju olecklit möittje, ve göra ju meste all daila ve streten, sa n Manne, ve tjwött klea, ve sla gräsmatta,å ve laadd opp mobila å datora - bara he lär ju taga möittje stret. Ja sen kom ju el-bila ag. All transportering koost möittje.
– Jå taink vå he ha ändrese bara sen ve vor sma, saa a Sara-Greta I meinns höre farmora förarge se över att sei reklamen om diskmaskina. Nanteing se onödigt, sucke hon. Men nu haar ve ju iställe att he kååst mar att diisk för hann än att föill opp diskmaskin.
– Sen hava ve allt som skal halles kallt deri kylskåpa å frysboxa – tockar graij som ständigt vara igang, sa n Manne.
– Mmm, he kåst ju brano he. Men förr i tin då kånd ve faktiskt kyyl matn utan att bruuk streten, sa n Franse.
– Vå bönna, höre djick he deill? ånnre n Hampus å n Franse berätte:
– Ham nest ass hadd ve en litn isbo som var möittje välisolere. Tidigt om vorn men isen var tjack uta fjölom då djing ve ut dit ve isborra å stoor a saag, å se to ve opp isnblocka. He skull vara redi a bita. Dem kånd no vara n meter i fyrkant!
– Men höre for je at ve att saag nidi isen å löft opp tockar bita?
– Jaa he kan du verkeligen ånner? Men, jaa, I hårt dem bruke schwåra oppa den fraga att ”he var värst för han som sat unner å sage”.
– Ohimskoloms! Var he nan som sat unner isn?
– Naij, dem bruke väl skooj nalta om hedenna. Men no vort dem blaut a kaall derna uti isvattne. Höre dem riktigt for at vait I eint. Men ve lässe blocka oppa n tjaalk å hästn dro ham e deill isboa oppa galom. Ini boa ställd ve opp blocka, å sen fra vorn deill höstn hadd ve matn ini denna – mjalka å smöre å sylten å sillhinken å vå he nu var. Ve kanski skull böri om ve den ordninga?
He vart som töst n stann. Kararn fundere höre he skull tjännes att saag ni isvattne å kweinnern fundere höre he skull vara att jetta ränn iväg uti isboa vår gaang man skull hava n mjalkskwätt. Deill sist sa a Potat-Anna:
– Men även om ve böigg opp n isbo se behöv ve ju streten. Ve vili ju hava lyse å TV-apparata, å laadd nöijgraijern jerna – fase-book å tick å tock – ja, he som I ha före kaall ”asociala medier”, sa a Potat-Anna.
– Jå, faltje ruuv ju meste fastn ve öga sine ini dem, se da jer no ole ”asociala” bätter, he hall I ve om, sa n Manne, å a Faster Rosa sucke som vanlit:
– Vå vait jig som bo oppa veinnom å bara läs fönsterposten!
He vart töst deri saln n stann. Dem tjwelle henren å fundere. Aall utom a Leill-Greta som rulle bollarn se he glomre utätt salsgolve, ve baina - ja som e härvelkors!
N Hampus staig opp, han var öingsten deri Bonska Akademin.
– Nö ska je fa haar, sa n. I läst nanteing väldit lovande om streten igar. He var om n nattklubb deri Skottland som haadd börd sammel opp värmen fra dem som danse! He djortes djörning dansgolve! Sen kånd dem bruk dansvärmen denna nan aann gang då dem behövd värm opp lokaln.
N Franse hoppe opp:
– Men Hampus, vå seg du! Jer he sant? Fa I sei om döu hav en löngenblemm oppa tonga, sa n Franse å skåda oppett månnom hansch.
– Va, tro du att I lög? Icke sa nicke! I ju läst he. Oppa internete!
– Jahaja! Å da skal he vara sant? Hm, hm, hm, seg jig?
A Potat-Anna vifte ve hanna.
– Alltså he skuull bety att om ve for daans möittje deri Varmvattne jerna se kånd ve kanski värm opp hale skola sen, se beviljat! sa hon to nager danssteg oppa golvern.
– Jåå he ruuv majlit. Samtidit läst I att he feinns nager musiker i England som kall se Coldplay. Dem for oppa en klimatturné å hadd ve se nager cykla som dem veille att publiken skull tråa oppa för att generer streten, å nu tyss he vara ader inom nöjesbranschen där som taga ätter, berätt n Hampus.
– Hedenna hav jig ag fundere oppa, saa n Manne - att man skull kånna mosjoner oppa cikeln å samtidigt skapa streten via nan generator. Kanski seittj framför TV:n å värm opp huse.
– He skull no pass deg, flire a Sara Gretta. Men he vor eint se odumt.
Å I taink även om barna... ja, koxern nöu oppa a Leill-Greta höre hon fäles runt jer… om man kånd sätt en generator oppa hennar å aall ader barn som aller kånna seittj steill!
– Jåådu, he jer intressant. Men nu gar he opp e ljus för meg ag, e stort e ljus! Tainken oppa aall dem som fääkt ve fotboll å hockey o tocke. Olecklit maang, över hale värta. Om man kånne koppel en generator oppa vår å ain a dem?
– Ja jestanes. He vort ju streten se varnvetit!
– Jajamän. Ja,ve fal väl streta oppa ve de där tanka nalta deill, flire n Franse. Men harje nu hava ve tainkt no för e tag. Nu draga ve iväg opp deill bröiggstöurn. I hav en överraskning, ska je vetta.
He hadd vorte mört då dem knåra iväg oppätt backen i gröngräse. Storommern var varm men n Franse la ein nager bjärktre se att elln for lyys å spraka. Sen kraup n ein ini n skrubb bakerom å for fääkt ve nanteing. Samtidit to da a Potat-Anna opp n sång – Biskevisan - om n Jan Kalscha Manne, å all den ader sjonge ve. Sen, da visa var slut tjännd dem som n konsti n tääv deri stöuwurn.
– Vå jer he som luukt, ånnre a Faster Rosa, ha du ruste deg e prevet eller vå jer he?
– Oj, oj. Naij hovva - seijen at vå i kom ve, sa n Franse som komme ve n breick.
– Men oj I tro att he luukt… he luukt ju surströmmingen!
– Jajamän! Surströmmingen jer he! I fann at nager gammburka nidi jolkällarn å dem duga än.
Oj oj, nöu for vackerola hagel över n Franse!
Mm, he skall val farkånnt! Stort tack Franse! Se oleckligt gott!
– Jaa, sa n Manne. Ve jetta ju arbait för att rädd he som lev nidi vattnen ag.
Å förstas faltje, ja haile värta, allomstassom. Ve jetta skönn oppa se att live överlev.
Our earth is not well, it has fever and pain
suffers too much heat, not enough of rain
water polluted, and animals die
it´s our only home, we must make it survive
We must stand up all, take a tough medicine
got to shop around less, use less gasoline
Our globe is in trouble, and what will we say,
when the grandchildren ask why we threw it away?
Barbro Viklund