Det blev bara smulor kvar av det Jas39 Gripen som störtade under inflygning vid flygbasen i Vidsel. Mellan 200 och 300 miljoner gick upp i rök. Det tog två veckor för 15 personer att plocka ihop delarna. (Arkivbild)
Det handlar bara om veckor innan stridspiloten Stefan Kaarle från Piteå har 3 000 flygtimmar i ryggen, men trots nästan 30 år i branschen är han inte mätt. "Jag tror att jag har kvar att ge", säger han.
Att bli stridspilot var ingen plan han hade, utan mer slumpen som gjorde att han hamnade rätt direkt i sitt yrkesval.
– Jag var fjälljägare i Kiruna när jag gjorde lumpen och ganska mätt på det militära efter det. Men jag hade kompisar som gjort lumpen på F21 och på arbetsförmedlingen slängde jag in en ansökan om att utbilda mig till stridspilot. När jag började utbildningen tänkte jag "det här är ju min grej" och på den vägen blev det, säger han.
Olyckan den 19 april 2007 minns han som om det vore igår.
– Jag hade flugit en timme och låg på cirka 900 kilometer i timmen på låg höjd, cirka 80 meter, inför landning när jag hörde en kraftig explosion och inom 12–15 sekunder stod jag plötsligt i skogen i Vidsel. Så fort gick det. Men jag minns att jag trodde jag skulle dö, "nu är det över", hann jag tänka.
Ett fel på utskjutningshandtaget hade gjort att Kaarle ofrivilligt skjutits ut. Han trodde att planet exploderat, men det var huven på cockpit som sprängts automatiskt inför utskjutning.
Ingen har flugit Jas lika många timmar som Stefan Kaarle. Varje flygpass bokförs och i december 2015 passerade han 2 000 flygtimmar. I sommar väntas han nå 3 000 flygtimmar. (Arkivbild)
En räddningshelikopter förde Stefan Kaarle till Sunderby sjukhus för kontroll. Sedan fick han åka till Uppsala för en grundligare undersökning. Han hade klarat sig helt oskadd och fem dagar senare var han uppe och flög igen.
– Jag var beslutsam att fortsätta flyga, då måste man upp i sadeln så fort som möjligt. Det kanske varit värre om jag klantat mig, men nu var det ju ett tekniskt fel på planet.
Efter olyckan har Stefan Kaarle föreläst för kollegor och elever om krishantering och haveri, vilket han fortfarande gör.
Att vara stridspilot beskriver han som ett lagarbete som ständigt måste utvecklas. Det roligaste med jobbet är att flyga men just lagarbetet är kärnan.
– Den viktigaste egenskapen är att man är en lagspelare. Det handlar om träning, man kan jämföra med ett hockeylag där jobbet består i att träna sig själv och nya medarbetare.
Trots olyckan som drabbade honom 2007 tycker Stefan Kaarle fortfarande att arbetet som Jaspilot är vansinnigt roligt. "Att flyga är roligast men lagarbetet med andra kommer tätt efter", säger han.
Som världsläget ser ut har det blivit mer fokus på försvaret.
– Man kan säga att Flygvapnet haft lite dålig rekrytering under många år, nu är det första gången jag är i en expansiv bransch.
Jaspiloter har en pensionsålder på 55 år, men Stefan Kaarle, 54, är inne på att jobba vidare.
– Jag känner mig inte färdig än, det blir nog att jobba i två år till för jag tror att jag har kvar att ge. Vi är lite folk också, så många jobbar vidare.
I Sverige är det fortfarande få kvinnor som blir stridspiloter. Vid F21 har det varit tomt på kvinnor tills för några år sedan.
– De första 20 åren hade vi inte en enda kvinna, nu har vi tre kvinnor och det är en positiv trend.
Efter olyckan har Stefan Kaarle föreläst för kollegor och elever om krishantering och haveri, vilket han fortfarande gör. (Arkivbild)
Du har tre döttrar, har du försökt värva någon av dem?
– Jo, en av dem har gjort lumpen så jag sa "ska du inte bli stridspilot", men hon svarade "nej, jag vill ha ett spännande jobb", haha.
Utbildningen till stridspilot ska ha påbörjats innan man fyllt 26 år och de olika delarna tar sammanlagt cirka fyra år.
– Det sker en enorm utveckling inom Flygvapnet. Flygplanen utvecklas hela tiden med nya vapen och ny utrustning. Det här jobbet får aldrig bli som ett vanligt jobb, då blir det farligt, säger Stefan Kaarle.