Åklagaren Christer B Jarlås hade åberopat lokföraren som vittne.
Under den tredje rättegångsdagen hölls fem vittnesförhör gällande dödsolyckan på Smurfit Kappa i november 2019. Först ut var lokföraren, som varit radioloksoperatör sedan 1987 och arbetat med den omkomne mannen i över 20 år.
Han beskriver arbetet vid olyckan som ett dagligt rutinarbete. Han befann sig i mitten av tågsetet och körde med en dosa magen. Kollegan stod på sista vagnen och rapporterade framkomligheten via radion.
– Han kör backsignalen som vanligt. När vi kommer in på Kappas område hör jag bara hur det knastrar till i radion, som att han ska säga något. Då vänder jag mig om ett kvarts varv och ser lastbilen. Då bromsar jag, men det tar bara en–två sekunder så krockar vi.
Lokföraren stod på andra sidan vid kollisionen och såg inte själv smällen – men kände den. Enligt vittnet tar det ungefär 10-20 meter att få stopp på tåget i den låga hastigheten det framfördes i.
Åklagaren undrade hur sikten var vid olyckan.
– Då jag vände mig om såg jag då lastbilen klart och tydligt, säger lokföraren, som uppskattar att han såg lastbilen på 120 meters avstånd.
Han hoppar av tåget och söker förgäves kontakt med kollegan via radion. Han kollar till lastbilschauffören först och ser inte sin kollega.
– Till slut ser jag honom. Han satt fastklämd.
Lokföraren har tänkt mycket på händelsen sedan den inträffade.
– Han måste ha uppfattat att lastbilen skulle stanna. Det är det enda jag kan tänka mig. Han har garanterat sett lastbilen, men trott att den skulle stanna, säger han.
Det kunde lika gärna ha varit han som stod på den sista vagnen. Arbetsfördelningen varierar och båda männen kunde göra båda uppgifterna, berättar vittnet.
Flera parter ställde frågor angående ljusförhållandena. Lokföraren hävdar att belysningen alltid varit tillräcklig och att den var det även vid olyckstillfället.
Green Cargos ombud, advokat Cecilia Kindgren-Bengtsson, ställde frågor till lokföraren om hur bolaget tar till sig påtalade säkerhetsrisker.
Tio dagar efter olyckan var ett blixtljus placerat på den bakre vagnen och en ficklampa fäst på signalgivarnas bröst. Vittnet tycker att säkerheten på Green Cargo är bra. Gör man påpekanden gällande säkerheten brukar de åtgärdas, hävdar han.
– Ibland samma dag.
När lokföraren står mitt på tåget har han ingen hastighetsmätare, men med sin erfarenhet uppskattar han den till runt 10 kilometer i timmen. Uppgifterna om att tåget gick 16 kilometer i timmen tillbakavisar han.
– Jag har fått uppgifter om att det gick 11 kilometer i timmen.