För drygt ett år sedan slutade Jennie Wiklund på sitt jobb som chef för en bokhandel för att bli digital kreatör på heltid.
Hos Jennie, eller Betonghuset som hon heter i sociala medier, anländer julen tidigt. Förutom att hon beskriver sig som en sann julnörd, handlar det även om hennes följarskara.
– Jag börjar julpynta i oktober och det tar runt två veckor att få upp allt. Eftersom jag jobbar med att inspirera andra vill jag skapa juligt innehåll som andra kan få idéer av innan de själva börjar pynta. Man kan säga att det är en del av mitt jobb.
Det platsgjutna betonghuset i vitt där Jennie, hennes man och deras tre barn bor, är inspirerat av hennes pappa som var betongmästare.
– När vi byggde visste jag precis vilken plats granen skulle stå på. När takhöjden var klar köpte jag granen så att den skulle passa exakt, berättar Jennie.
Och visst pryder den ståtliga granen översållad med barnvänligt pynt i plåt och mässig sin plats.
När det gäller julpyntet har det mesta sin plats. När det är uppställt och klart tar Jennie bilder av det och sparar i en mapp i telefonen, för att kunna kolla på inför nästa års pyntande.
Resten av året förvaras julsakerna i tolv plastbackar, men hennes man brukar påpeka att "lika mycket är utanför".
Några grejer tillkommer varje år. Till exempel köper Jennie ofta julsaker på rea efter högtiden. Då är det som nytt när hon packar upp det inför nästa advent.
– Min jul är röd. Jag tror det kommer från min barndom, vi hade massa tomtar och det var röda kuddar, gardiner och dukar. Min julkänsla är knuten till barndomen. Vi lyssnade på Kicki Danielssons julskiva och pillade in nejlikor i apelsiner.
För Jennie handlar julen om minnen, dofter och känslor.
Därför känns det extra speciellt att ta fram tomtenissarna som hennes farmor gjort och julkrubban där Jennies svågers hund Sally såg Jesusbarnet som en smaskig godisbit.
– Pynt är min hobby och delvis mitt jobb. Men jag gör det jag orkar och vill. Jag lagar till exempel ingen julmat utan köper färdigt. Jag har noll prestige i det. Lussebullarna på bordet har Coop bakat. Så är det i vardagen också. Här blir det ofta köpespalt, blodpudding och hamburgare – och barnen älskar det!
Jennie beskriver sig som en person med hjärtat i norr och som med en dos humor bjuder på sig själv.
– Följarna vill se fina bilder som inspirerar – men de vill också se tvättstugekaos. En av sakerna jag ofta pratar om i mina kanaler är att ta ner ambitionerna i livet. Att göra som man själv vill och mår bra av. Flera skriver att de har haft dåliga jular som barn, men att jag inspirerar dem till att skapa sin egen jul. Det gör mig glad.
Yngsta barnet Wera kommer nedför trappan och kollar om nissen som flyttade in till jul lämnat något brev eller paket.
– Jag vet att många stressar inför jul, och att saker som nissedörren kan kännas övermäktiga. Vår nisse är ganska lat och ger en bok som jag köpt på loppis eller godis då och då. Men mystiken kring nissen och hans dörr gör att vi har många spännande samtal. Det är det viktiga för mig. Jag vill inte att december ska styra mig, jag vill styra december.
Att se julfilm med barnen, hänga upp tåligt pynt i granen tillsammans och dekorera pepparkakshus är saker Jennie prioriterar.
Man kan gissa att julen är din bästa tid på året?
– Ja, eller när första snön faller. Vi älskar snö i den här familjen. Grabbarna kör skotercross och vi är ute mycket. Vi har en fantastisk natur här och vill lära barnen vad som är viktigt. Att vi uppskattar allt det vi har gratis, som norrsken, fjällvärlden och tystnaden i naturen.
Det som är viktigt i livet handlar också om familjen. De man har nära.
– Det har blivit extra tydligt sedan min pappa gick bort. Det första året han inte var med blev julen en tillflyktsort för mig. Han älskade julen lika mycket som mig och hade inte velat att jag var ledsen. Så jag gläds åt tryggheten, igenkänningen och att ha familjen nära.
Jennie och Wera tittar på en speciell julgranskula med vingar som hänger mitt i julgranen. I den står "morfar".
Trots att han inte finns på plats i betonghuset för att fira jul, finns han med i deras hjärtan.