Vad orsakar harpest och hur sprids det?
Tularemi orsakas av en bakterie, Francisella tularensis. Reservoaren bland djur i Sverige har ansetts vara smågnagare, i Norrland har man sett en koppling till så kallade sorkår. En reservoar bland vattenlevande amöbor har också diskuterats.
Människan kan smittas på flera olika sätt, till exempel genom:
*bett av en smittad mygga eller annan insekt
*direkt beröring med ett smittat djur
*inandning av damm, förorenat med sjuka djurs urin eller avföring
*intag av smittat vatten.
Bakterien kan också orsaka laboratoriesmitta, men sjukdomen smittar inte från människa till människa.
Inkubationstiden är kort, två till tio dygn, i genomsnitt tre dygn.
Symtom och komplikationer
Vid tularemi insjuknar patienten akut med hög feber, huvudvärk och illamående. Om man har smittats via direktkontakt med ett sjukt djur (ofta hare) eller via insektsbett, uppstår i regel ett sår lokalt, och de näraliggande lymfknutorna förstoras och blir ömma. Personer som har smittats via luftvägarna insjuknar i lunginflammation. Vid intag av smittat vatten insjuknar man även med sår i munnen och svalget.
Diagnostik och behandling
Diagnos ställs genom att man påvisar antikroppar mot harpestbakterien i blodprov eller påvisar bakteriens arvsmassa i prov från sår. Eventuell odling av bakterierna ska ske på ett säkerhetslaboratorium på grund av risken för laboratoriesmitta. Sjukdomen behandlas med antibiotika. Utan behandling tar det flera veckor innan man blir frisk. Dödligheten utan behandling är låg, högst någon procent.
Förebyggande åtgärder
Skydd mot myggbett, med exempelvis täckande kläder och myggmedel, vid vistelse i skog och mark kan rekommenderas. Om man befinner sig i ett område där harpest förekommer bör man vara försiktig i kontakten med gnagare. När man tar hand om döda gnagare bör man använda skyddsklädsel och handskar.
Källa: Folkhälsomyndigheten
