Robin Franzén beskriver filmen som sitt liv. ”Jag har hållit på med det här projektet i två år, och det kommer säkert ta ett år till.” Foto: Christoffer Markström/PT.
Timelapsfotografen från Piteå är mitt uppe i sitt hittills största projekt någonsin. Hans film ska skildra samtliga årstider i urskogen i Arvidsjaur.
– Vi lever i ett samhälle med ett sjukt högt tempo och vi är ofta stressade utan att vi egentligen har bråttom. Jag vill öppna folks ögon, säger Robin Franzén.
Han har arbetat med projektet de senaste två åren och tältat i skogarna runt Arvidsjaur ett tiotal gånger. Ofta upp till en vecka.
Inga väderförhållanden sätter stopp för perfektionisten i honom.
– Jag riskerar verkligen livet när jag är där ute. Det är inte många som tältar ensam i en vecka i 35 minusgrader för att få sina bilder. Jag släpar runt på 45 kilo packning i djupsnö upp till midjan.
I veckan publicerade han ett kortare klipp från projektet på Facebook. Klippet fick stor spridning och reaktionerna var precis vad fotografen var ute efter.
– Det var en som skrev "din film visar allt det fantastiska som så många av oss missar i våra stressade liv". Det är precis det jag vill förmedla, säger han.
Att det blev just Arvidsjaur har dels med närheten att göra – men även med naturen.
– Jag ville åt de här tunna fjällgranarna som blir snötyngda på vintern. Det är något med urskogen, det här gamla som är orört. Det är unikt. Natthimlen utan ljusföroreningar. Det är så nära du kan komma själva ursprunget innan människan kom.
Robin Franzén har jobbat mycket med att det ska vara en röd tråd och en djupare innebörd i filmen. Han har bland annat tagit hjälp av en gammal vän som skriver texter som i någon form ska vävas in i filmen.
– Det ska vara något mer än massa fina bilder.
Timelaps går ut på att fota hundratals stillbilder med några sekunders mellanrum och sedan göra en film av bilderna. Kameran riggas upp på en räls och styrs med hjälp av en app i mobilen.
Vad sysselsätter du dig med under en vecka i skogen?
– Jag kollar runt i området, bygger läger, lagar mat. Överlever liksom. Det värsta på vintern är inte att gå och lägga sig, det är att kliva upp. Att kliva ur den varma sovsäcken och gå ut i 35 minusgrader det tar emot ibland kan jag säga.
Det går inte att styra över naturen. Det har han fått lära sig den hårda vägen. Senast förra veckan väntade han förgäves på den perfekta bilden. Väderprognoser och telefonsamtal från vänner vittnade om ett kraftigt norrsken medan Robin Franzén stod vid en bäck i skogen utanför Arvidsjaur och väntade.
– Jag står där och ser inte en stjärna. Jag stod vid bäcken i tolv timmar och väntade. När det klarnade upp var norrskenet borta, så det var kört. Men så är det, det är bara försöka igen.
Han har även fått känna på ett par väderomslag.
– Jag var ute vid en skogsbäck och då var det klart väder och plusgrader i solen. På natten slog det om till minus 35. Som tur var hade jag dubbla sovsäckar, men jag var väldigt frusen på morgonen, säger Robin Franzén.
Urskogen är helt knäpptyst på vintern. Speciellt när det är vindstilla.
– Jag ser sällan djur eller ens några spår. En dag började jag höra hur det knakade i skogen. Temperaturen hade sjunkit så pass fort att träden small. Det lät som pistolskott. Innan jag förstod vad det var blev jag lite fundersam.
Filmen kommer att bli 10–15 minuter lång.
Vad ska du göra med den?
– Jag gör det här för min egen skull. Jag har en dröm och vision som jag vill få till verklighet. Det är det som betyder något för mig. Ju mer jag håller på med projektet ju mer tror jag på det. Det här gör jag verkligen med hjärtat. Det är det här jag lever för.
Christoffer Markström/Piteå-Tidningen