Jägaren parerade slaget med händerna, men blev ändå riven av björnhonans klor.
Den dramatiska händelsen inträffade i skogarna runt Vittangi den 9 september i år. Hans Wiklunds jaktkompis hade plockat upp älghunden på vägen och han var på väg dit när han såg ett uppgrävt jordgetingbo.
– När jag tittade på det så hörde jag bara ett morr. Jag såg en björn komma mot mig och jag hann inte ens fundera på att ta ned bössan. Det handlade bara om att försöka parera smällen, säger Hans Wiklund.
Han fick upp händerna som skydd, men björnhonans klor hann ändå riva upp ett sår över tinningen och axeln.
– Jag skrek samtidigt och då vände hon tillbaka mot ungarna. Jag hann bara backa några meter bakom ett träd när hon gjorde andra utfallet. Då skrek jag igen när hon kom nära. Totalt blev det tre attacker innan hon försvann, säger Hans Wiklund.
Han bedömer att björnhonan med två ungar var ungefär sex till tio meter bort.
– Det var kanske tur att hon hade kort startsträcka. Om hon hade fått upp farten hade hon nog sprungit omkull mig.
Hur rädd var du?
– Jag kände inget under tiden. Däremot fick jag ett adrenalinpåslag som hette duga efteråt, säger Hans Wiklund.
Han fick besöka vårdcentralen efteråt för att tvätta och tejpa såren. Efter omständigheterna tycker Hans Wiklund att han klarade sig bra.
– Jag gick ut med hunden dagen efter också. Jag kände att det vara lika bra att hoppa på det direkt. Om det är bra terapi eller inte vet jag inte, men det fungerade.