Att arbeta sig upp i graderingarna tar tid. ”Det finns inte många kvinnliga mästare så det är absolut något att sikta på”, säger Pernilla Andersson som i dag är förste instruktör. Foto: Lars Eriksson.
Misturada betyder 'mix' på portugisiska och det beskriver Pernilla på ett ganska bra sätt. Med en mamma från Malaysia, en pappa från Renbergsvattnet och med boendeerfarenheter från London, San Fransisco och Araruama har hon influenser från en stor del av världen.
Det var 2012, då hon träffade Mestre Guimba i London, som hon på allvar började med den afro-brasilianska kampsporten capoeira, som de afrikanska slavarna ”uppfann” när portugiserna förde dem till Brasilien.
– Slavarna fick inte slåss, så de förklädde det till en dans. Vi har både musik och sång och vi rör oss hela tiden, det skiljer oss från andra kampsporter, säger Pernilla.
Hon minns när hon såg capoeira för första gången.
– Det var en reklamsnutt på tv där två vitklädda utövade sporten på stranden, men sedan dröjde det innan jag provade det själv. Min pappa har jättesvårt att förstå vad det handlar om, men när man är inne i det är det en livsstil. Har man det i blodet så vill man tillbaka till det. Det är både historia, musik, instrument och hur man ser på livet. Ju längre du håller på med capoeira, desto mer upptäcker du.
Sedan 1,5 år tillbaka har Pernilla sin bas i Brasilien. Där har organisationen Danca da liberdade grupper i både Araruama och i Rio de Janeiros favela, där droger och andra våldsamheter ofta tillhör vardagen.
– Vi vill ge barnen och ungdomarna ett alternativ att göra något annat. Barnen ska få ett utbyte, inte bara med capoeira utan även med sång och musik. Och det är så kul att komma som utlänning och lära brasilianarna nationalsporten!
Sommaren tillbringades långt från Brasilien, hemma i Skåne och i pappas barndomshem i Renbergsvattnet. Under den tre veckor långa Norrlandsvistelsen höll Pernilla ett antal workshops inne i Skellefteå.
– Det var över förväntan faktiskt. Alla kan hålla på med capoeira, det spelar ingen roll om du är vältränad. Många mästare är gamla och kan knappt gå, men de kan fortfarande utöva capoeira, ler Pernilla.
Hon har länge tänkt starta en grupp i uppväxtorten Höganäs, men nu har hon fått andra tankar.
– Skellefteå är nästan bättre. Det finns ingen grupp i närheten och kampsporten är stor här i stan.
I december kommer hon tillbaka och faller det väl ut kan antingen en träningsinstruktör skickas från Brasilien eller så kommer Pernilla och Mestre Guimba själva till Skellefteå.
– Barnverksamheten är väldigt stor och det är nog det vi kommer satsa på.
