Njuter. Börje Lindberg, tidigare materialförvaltare i Skellefteå AIK och Sunnanå, är en flitig besökare på Norrvalla. Foto: Lars Eriksson.
Börje Lindberg sitter på läktaren och blickar ut över Norrvalla, en plats som skapar lugn och harmoni. För tolv år sedan jobbade han som materialförvaltare i Skellefteå AIK och tillbringade nästan all sin vakna tid i ishallen. Matchfria dagar jobbade han elva till tolv timmar, matchdagar ännu längre. Så här i efterhand förstår han att det inte var hållbart.
– Jag får ångest och har svårt att andas när jag kliver in i ishallen. Det var tråkigt att det slutade som det gjorde, men jag är inte bitter, säger Börje som endast sett tre matcher sedan han var tvungen att sluta som materialförvaltare i AIK.
Han har alltid varit intresserad av idrott, men när han inför säsongen 1985-86 fick förfrågan om att bli materialförvaltare i Skellefteå AIK så var han skeptisk.
– Jag trodde att det var ett skämt så jag svarade att det där fick de nog kolla upp en gång till.
När han nästa dag fick träffa dåvarande tränarduon Christer Abrahamsson och Sven Lundqvist förstod han att de menade allvar.
– Jag berättade för dem att jag aldrig hade slipat några skridskor eller hade någon aning om vad jobbet innebar. Men Christer Abrahamsson sa: ”Inga problem jag kan hjälpa dig”, säger Börje och skrattar åt det härliga hockeyminnet.
Efter en sömnlös natt bestämde han sig till slut för att anta utmaningen och tacka ja till jobbet. Det skulle visa sig att Börja hade tagit på sig ett uppdrag som både gav och tog. I nästan 20 år slet han för att hinna med alla arbetsuppgifter. För många var han en stämningshöjare som alltid hade ett skämt eller ett leende i beredskap. De flesta visste att han jobbade mycket. Men få, inte ens han själv, förstod att han faktiskt höll på att arbeta ihjäl sig. Under juluppehållet säsongen 2004-05 tog Börjes energi slut.
– Jag sov i fem dagar och undrade om allt stod rätt till.
Efter ett läkarbesök visade det sig att han var utarbetad och hade fått diabetes. Doktorn ville sjukskriva Börje.
– Jag sa att det inte skulle gå, AIK var mitt i en säsong. Då frågade läkaren vad som var viktigast, hockeyn eller livet? säger Börje med en sprucken röst och förklarar att det fortfarande är jobbigt att prata om den här tiden.
I en vecka försökte han jobba halvtid, men sedan tog det stopp. Han blev sjukskriven och har sedan dess inte varit en del av Skellefteå AIK. Drömuppdraget fick ett abrupt slut och Börje var helt utslagen.
– Jag mådde skit och orkade inte göra någonting.
Efter ett par års sjukskrivning hörde Sunnanå SK av sig och undrade om han hade lust att hjälpa dem med damlaget. Han tackade ja och började arbetsträna i föreningen. Han fick jobba på sina egna villkor och alla var tacksamma för det han gjorde.
– Jag blev kvar flera år och det var riktigt roliga år.
Sunnanå blev en bra avslutning på en lång och stressig karriär som materialförvaltare. Trots att jobbet orsakade hans sjukdom så ångrar Börje inte sina år i Skellefteå AIK. Många sköna minnen finns kvar och ett av de bästa är när de 1988 mötte Frölunda borta i en femte och direkt avgörande match om en elitserieplats.
– Vi krossade dem och vann med 10-1, säger han och ler.
Nu har han gjort come back som materialförvaltare och hjälpt Skellefteå AIK:s vetaranlag under SM i Trångsund. Ett inhopp som gav mersmak och dessutom en bronsmedalj.
– Det kändes roligt. Vi blev det bästa AIK-laget i år. A-juniorerna åkte ut, B-juniorerna åkte ut, U-16 åkte ut och A-laget åkte ut, men vi blev trea, säger han och spricker upp i ett stort leende.
Jag får ångest och har svårt att andas när jag kliver in i ishallen.