I höstas bestämde sig Sarah för att ge sig hän åt sitt intresse på allvar. Så hon packade väskan och övergav tryggheten i Arvidsjaur för skrivarlinjen på Albins folkhögskola i Landskrona. Utbildningen är ett år lång och förutom att skapa poesi får hon också skriva prosa och manus.
Förändringen har varit skrämmande men nödvändig, berättar hon.
– Det var dags att upptäcka något nytt. Efter studenten jobbade jag i några år men tillslut kände jag att jag behövde en utmaning. Visst saknar jag Arvidsjaur och lugnet i Norrland, men nu får jag chansen att ägna mig åt det jag vill på heltid.
Skrivandet i sig är inget nytt för Sarah. I tidiga tonåren började hon spela gitarr och skriva egen musik, och så småningom visade det vägen till poesin.
– Jag hade flera kompisar som höll på med poesi så det föll sig ganska naturligt. Då var det bara en hobby, men nu känns det mer på allvar. Alla har en inre röst som oftast kommer fram instinktivt men med hjälp av studierna lär jag mig att ta ut svängarna, förklarar hon.
Så sent som i tisdags tog hon emot förstapriset i dikttävlingen "POesi – en lyrisk tävling", som utgör en del av Skelleftebygden läser. Deltagarna fick i uppdrag att skriva ett bidrag baserat på P O Enquists roman "Musikanternas uttåg".
Sarah är glad men förvånad över vinsten.
– Jag la ner väldigt mycket tid på mitt bidrag, men trodde inte alls att jag skulle vinna. Innan man skickar in något blir man oftast självkritisk och tänker "ska jag verkligen våga visa det här?", så då är det en härlig bekräftelse att folk uppskattar det.
Att definiera sitt eget skrivande är svårt, tycker hon. I sina texter skildrar hon gärna människor och olika levnadsöden men gestaltar också ondska och kärlek. Miljöbeskrivningarna är ofta hämtade från Norrland.
– Jag refererar mycket till Arvidsjaur och platser från min uppväxt, det jag känner till helt enkelt. Många personer har historier som de vill berätta, men det är inte alla som tar modet till sig att göra det. Jag tror att man måste vara snäll mot sig själv och inse att man har något viktigt att bidra med, säger hon.
I framtiden är drömmen att få publicera ett större alster. Kanske en novellsamling, men allra helst en roman.
– Jag har många idéer och de flesta har jag funderat på under en längre tid. Men det är först nu som de har blivit mer konkreta och börjat ta form. Vi får se var mitt skrivande tar mig.
Många personer har historier som de vill berätta, men det är inte alla som tar modet till sig att göra det.