Läser. ”För mig var det självklart att börja studera. Hade det inte blivit universitetsstudier så hade det blivit utbildning i någon annan form”, säger Kjell Hanseklint, nybliven pensionär och student. Foto: Lars Eriksson.
Redan för sju år sedan började han resan mot universitetsstudierna genom att på fritiden läsa in ett flertal ämnen som han saknade från gymnasietiden, en nödvändighet för att bli behörig för högre studier.
– Jag gick inte en hel gymnasieutbildning utan var hemma hjälpte farsan med jordbruket, förklarar Kjell Hanseklint.
I höst skrev han in sig på Mitthögskolan och påbörjade en sociologikurs på distans, vilket betyder att han sitter hemma och läser. Trots att han numera är vad han själv kallar en ”friherre” kliver han varje dag upp klockan sex.
– Jag är 100 procent pensionär och 50 procent student, det blir 150 procent, säger Kjell och skrattar.
En stor del av sitt yrkesliv har Kjell jobbat både fackligt och politiskt. Hans politiska sympatier ligger till vänster på den politiska skalan, och det var den övertygelsen som gjorde att han bestämde sig för att inleda universitetsstudierna.
– Jag vill ha ett klasslöst samhälle och det har fått mig att fundera på mekanismerna för reproduktionen av klassamhället. Därför blev det sociologi, för att förstå varför det blir så här.
Efter sociologistudierna är planen att han även ska läsa ekonomisk historia. Kjell känner sig arg och upprörd över att de ekonomiska, kulturella och sociala klyftorna ökar i samhället.
– Då kan man inte bara bli pensionär utan man måste göra något åt det.
Kjell har nämligen en plan för vad studierna ska leda fram till.
– Jag ska skriva en bok eller ett program för socialismen. Ett körschema där man ska kunna pricka av vad man har gjort.
Kjell drömmer om ett samhälle som inte delar in människor i olika klasser. Men några sådana exempel varken finns eller har funnits, menar han.
– Vi kommer att bygga ett, men knappast under min livstid.
En av Kjells mest vällästa böcker är ”Lön, pris och profit” av Karl Marx.
– Under de första tio åren som jag jobbade fackligt politisk inledde jag varje semester med att läsa boken och reflektera över hur jag själv hade jobbat under året. Jag är väldigt kritisk till att det är få av dagens fackliga företrädare som har orkat läsa den, säger han och visar upp en sliten och till viss del sönderlästa bok.
Men att han är på väg att bli akademiker vill han inte riktigt kännas vid.
– Jag har jobbat som svetsare i hela mitt liv så jag tillhör arbetarklassen, punkt slut.
Jag är 100 procent pensionär och 50 procent student, det blir 150 procent.