Anton Rosendahl. Foto: Jeanette Lövgren.
Rubriken på den lilla tidningsannonsen löd "Gamla bilder från Bölesvik". Annonsören ville låna eller köpa bilder för kopiering/inskanning.
De som nappade på efterlysningen och slog det angivna mobilnumret fick, kanske till sin egen förvåning, en ung röst i örat.
Man kan ha fördomar om precis allt. Till exempel om vilka det är som är som intresserar sig för släkt- och lokalhistoria. Det är inte bara damer och herrar i mogen ålder. Man kan lika gärna vara 23 och minst lika biten.
– Jag har fått intresset från min mormor som höll på med släktforskning, förklarar Anton som just nu ägnar en stor del av fritiden åt faktasökning och skrivande.
Anton och Gunnar driver bokprojektet framåt och så finns det en grupp på cirka tio personer som bidrar på olika sätt, bland annat med muntliga uppgifter.
– Det är Gunnar och jag som hittills skrivit det mesta. I somras fotade vi alla hus och sommarstugor och intervjuade ägarna, över femtio personer.
Efterlysningen av bilder från Bölesvik har resulterat i några napp, bland annat ett par gruppbilder. Med dessa bilder är det så som det ofta är med foton från förr. Tre fyra personer har gått att identifiera, resten är namnlösa.
Anton har, som så många andra som gräver sig bakåt i tiden, stött på problemet med de anonyma fotografierna. Foton som inte är försedda med en enda anteckning; vare sig namn, ort eller årtal. Anton hoppas i alla fall att han ska få kontakt med någon eller några som kan identifiera de gamla Bölesvikborna innan det är dags för tryckning.
Under tiden fortsätter han att jaga fakta om bygden, både på Stadsbiblioteket och på Skellefteå museum. Sedan gäller det att skriva riktigt duktigt, för den blivande boken ska troligen bli cirka 100 sidor tjock. När den är klar kommer den bland annat säljas på hemvändardagen som förhoppningsvis ska bli verklighet om åtta nio månader.
Anton tänker bland annat bidra med historien om hur det gick till när de fasta telefonerna försvann.
– Jag ska skriva om EFS-läger och om jaktens historia.
– Jag är inte intresserad av kungar och krig. Jag gillar att läsa om människors levnadsöden, även om de är sorgliga, om hur tiderna har förändrats och om dialekter.
Till favoritböckerna hör "Folkmål i Skelleftebygden".
Den som vill dyka ner i de historiska källorna måste handskas varsamt med de gamla texterna. Ords betydelse och innebörd (vare sig det rör sig om rikssvenska eller Holmsvattnetbondska) har ofta förändrats under decenniernas och seklernas gång.
Jag har fått intresset från min mormor som höll på med släktforskning.
Anton Rosendahl forskar om historien som står honom närmast. Foto: Jeanette Lövgren.