– Det är lättare att skriva ned vad jag känner. Om jag känner att något är svårt eller jobbigt så försvinner det när jag skrivit en dikt och jag känner mig inte ledsen längre, berättar Ida Hallberg.
Norran träffar henne i Second hand-butiken där hon arbetar. Under sommaren har det varit lugnt i butiken då de flesta valt stranden framför shopping. Men nu har kunderna hittat tillbaka igen. Ida tar en paus från kassan för att berätta om ett intresse som vuxit sig starkare än andra. Hon skriver dikter. Något hon började med redan som nioåring.
– Målet är att kunna få skriva på heltid någon dag, förklarar hon.
I skolan var favoritämnet i svenska och i lågstadiet upptäckte en lärare hennes talang och såg till att hon fick läsa andra diktare för att få inspiration. En förebild som stått kvar genom åren är Karin Boye. Från början var dikterna som Ida skrev väldigt dystra.
– Det var ett sätt att skriva av mig tror jag. Och genom att visa mina dikter kanske jag kan hjälpa någon annan, säger hon.
Hon tror inte att det är ovanligt att unga mår dåligt och hon tror inte att hon mådde sämre än jämnåriga kompisar under uppväxten.
– Det är inte lätt att växa upp. Man ska passa in och vara som alla andra. Men det är bättre att vara sig själv, säger hon.
Ibland har hon visat dikterna för sin mamma som blivit orolig.
– Men jag har försökt förklarar att det låter värre än vad det är. När jag skrivit mina dikter försvinner de mörka känslorna, säger hon.
I dag kan hennes vänner och familj läsa dikterna via sociala medier.
– Jag har en facebook-sida där de kan följa mig och jag lägger ut dikter som en dagbok.
Nu kände Ida att det även var dags att visa dikterna för fler än närmsta kretsen.
– Under åren har jag skrivit massor av dikter som ligger på hög och drömmen är givetvis att få ge ut en diktsamling.
Därför frågade om hon kunde få ställa ut dikterna på biblioteket över sommaren.
– Jag har inte fått några reaktioner men det kändes konstigt att gå omkring på biblioteket och läsa sina egna dikter, säger hon.
I framtiden har Ida planer på att flytta till Hörnefors. Redan nu pendlar hon till pojkvännen som bor där och förhoppningen är att de snart kan bo tillsammans. Efter att hon träffat honom har även dikterna fått ett ljusare innehåll.
– Visst skriver jag även fina kärleksdikter till honom. Han brukar bli rörd när han läser dem, säger hon och ler.
Det är inte lätt att växa upp. Man ska passa in och vara som alla andra. Men det är bättre att vara sig själv.