Nils Hedlund bor strategiskt nära älven, men när han blir äldre skulle han gärna vilja fiska på Island eller på någon plats där det finns hajar. Foto: Roine Sandlén
Så länge Nils kan minnas har han haft ett stort fiskeintresse. Pappa Rickard berättar om hur den tvåårige Nils kunde sitta i flera timmar och fiska glasfiskar i en hink hos mormor och storfiskaren själv minns hur han pysslade på förskolan.
– Jag kom ihåg när jag satt och pysslade och gjorde egna fiskespön. Det var pinnar, sytråd och som flöte använde jag en sån här plastkula som man kan få ur en automat på affären. Sedan brukade jag fiska i vattenpölarna.
Av naturliga skäl nappade det inget vidare där i vattenpölarna, men det har Nils senare tagit igen med råge. Han fiskar året om och allra roligast är det på sommaren. Då tar han något av sina haspelspön, flugspön eller jerkbaitspöet och går ner till Kågeälven som flyter alldeles i närheten av där han bor.
– Jag bor ju så nära, så jag fiskar varje dag. Mitt på sommaren är det mest abborre här nere, det hugger på varje kast och de är ganska stora. På våren är det mest öring, säger Nils, som brukar släppa tillbaka fiskarna han får upp.
Koll på antalet har han i alla fall genom att rapportera in sina fångster till Kågeälvens nedre fiskevårdsområde och Nils är den som hittills i år dragit upp näst flest.
Under en dag kan kompisar eller brorsan Emil komma och göra honom sällskap en stund, men ingen har samma tålamod eller intresse som Nils.
– På helgerna stiger han upp på morgonen för att fiska och sen kan han hålla på tills det blir mörkt, säger pappa Rickard.
– Ibland brukar mamma kommer ner med något att äta för att jag vägrar komma upp, säger Nils.
Den största fisken fick han upp för två somrar sedan, en gädda på 6,7 kilo i Lillkågeträsket.
– Den rymdes inte riktigt i håven, så då får man ta gälgrepp, säger Nils och visar hur ett sådant ser ut.
Han är en kunnig och påläst kille, som lägger månadspengen på att köpa nya fiskedrag, gärna kollar fiskefilmer på youtube och prenumererar på fisketidningar. Men han har andra intressen också.
– Jag spelar ju hockey i Clemensnäs och på sommaren är det barmarksträning‚ men det är ju bara någon afton så man hinner fiska ändå.
Om du får drömma, vart skulle du helst vilja fara och fiska?
– Där!, svarar Nils snabbt och pekar mot andra sidan älven.
Jag fattar ingenting. Finns drömstället bara några få meter bort?
– Där, det vakar där, säger han.
Så talar en riktig fiskare, han tar vara på ögonblicket istället för att drömma sig bort.
Ibland brukar mamma kommer ner med något att äta för att jag vägrar komma upp
