TILLSAMMANS. Anna Karin Tjärnström Lundström bakade och byggde. Dottern Sara dekorerade ena taket.
Fråga:När behöver man en skokartong, en glasskål av det finska märket Iittala och en tom toarulle allra mest?
Svar:När det stora mittpartiet med kupoltak ska byggas. Föremålen syns inte, men de finns inuti. Stöttar upp tak och ser till att väggarna inte börjar bågna.
– Jag bestämde mig för att göra kyrkan i tomteskrud, berättar Anna Karin som aldrig tittar på en ritning, aldrig mäter, aldrig undersöker någonting i detalj. Hon fotar av, ritar upp mallar på rutat papper, kavlar deg, skär ut bitar, bakar och låter allt torka ordentligt på det stora matsalsbordet. Just det bordet är hon extra glad för. Pepparkakshusbyggen är inte bara tidskrävande, de är utrymmeskrävande också.
– På bordet får allt ligga ifred och det tycker jag är så skönt. Tre helger tog det att baka och bygga den här gången.
Att bygga påkänn och på fri hand skulle säkert göra åtskilliga nervösa, men Anna Karin är inte det minsta orolig. När den allra sista biten klistrats fast med smält socker, då står huset där fixt och färdigt. Inga glipor någonstans.
Hela familjen, särskilt barnen, är djupt engagerade i bygget och dekorerandet och de är alltid lika spända på vad årets tema ska bli.
– I år har min dotter Sara dekorerat det ena taket med marshmallows och kristyr och en kusin har dekorerat det mittemot med bitar av godishalsband och äkta polkagrisar.
Kristyr i olikafärger är en självklarhet, liksom att Anna Karin tillåter sig att lägga till och dra ifrån detaljer. Det är förstås inte den "riktiga" kyrkan i miniatyr vi ser utan en fantasi. En vinterdröm som den yngre generationen ska få sätta tänderna i när helgerna är över.
Pepparkakshusen brukar stå på skänken i köket, men årets på 60 x 60 centimeter fick inte plats. Därför panikmålades ett gammalt månbord i vitt.
Var nästa årsbygge ska rymmas, det tål minsann att tänkas på redan nu.
– Jag funderar på bron som aldrig blev. Som röstades bort. Särskilt lyktstolparna skulle bli en utmaning.
Så hur kommer det sig nu att denna dam har blivit så glad i att bygga i miniformat?
– Jag mår så bra av att planera, fundera, bygga, dekorera, njuta av bygget och inte minst doften. Det är ett stort mål varje år.
Som ung började Anna Karin bygga pepparkakshus av färdiga satser. Sedan byggde hon ihop flera satser så att husen blev större.
Och apropå färdigt.
Hon använder bara köpedeg.
– Så fort jag får syn på pepparkaksdeg i affären så får jag så´n lust att sätta igång. I år gick det åt fem och en halv degkorv.
